09. Solskens & molnhistorier

Den 28 mars 2006

2008-12-15 09:35 #0 av: Dama

Då mötte jag min Dama för första gången då hon kom med flyg från Spanien skulle vara jourhem för henne tills hon fått ett nytt hem i Sverige.

En rädd och ängslig liten hund som vi fick dra fram ifrån burens botten, då hon kom ut satt hon där med nerböjt huvud och darrade, fanns ingen glädje hos henne alls, kändes då så hemskt att se henne sitta där.

Vi körde ut henne på en vagn till bilen och åkte de 20 mil vi hade hem med en fortfarande rädd tjej i baksätet.

Vi fick börja med att duscha henne då jag blev osäker på vad hon bar med sig i pälsen då jag redan hade tre hundar hemma, hon kom upp till de andra blöt rädd och väldigt skygg, famm sin plats där hon tillbringade de första 6 månaderna förutom då jag fick bära ut henne.

 

Idet skick hon kom vägrade jag låta henne få byta hem och köpte henne själv

 

Efter några månader upptäcktes det att hon hade Epilepsi och jag fick då medicin åt henne och den långa vägen till ett riktigt positivt hundliv är lång .

Det har nu gått två år och nu ser jag att hon äntligen börjar släppa på all rädsla hon har och bli en riktig hund och hon har precis börjat att leka med sina kompisar som avgudar henne.

 

Döpte min förening efter henne och hon har i dags dato gett ett 20 tal Ungerska hundar nya härliga hem i Sverige och med det är det bra .

Bevisat för mej själv att alla hundar är inte rädda och osocialiserade som Dama var när hon kom utan de är precis som vilken svensk omplaceringshund som helst.

 

Detta var min historia om min Dama som gör att jag vill ha med hundar att göra och hjälpa andra hundar i sverige till nya underbara hem här

Anmäl
2008-12-15 15:38 #1 av: hus-musen

va skoj att de gick bra med din utländska vovve=)

Anmäl
2008-12-15 17:52 #2 av: Dama

Ja till slut efter 2 år

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.