Jag vet många som är väldigt bra djurägare som knappt har några pengar till övers. Så jag tycker självklart att man kan vara en bra djurägare fast man inte har det så bra ställt.
Men jag vet även de som har mycket pengar som är dåliga djurägare, som skaffar på sig en massa djur bara för de har råd och sen tröttnar osv.

Fast jag tycker det är helt rätt att ta ut en summa för att omplacera djur. Som sagt så kostar det ju att veterinärbesikta, vaccinera, idmärka och kastrera/sterilisera. Det tycker jag att man som djurägare ska betala den lilla summan om man nu vill ha ett djur. Djurhemmen eller privatpersonerna som har hand om de djur som omplacerar brukar heller inte ha så bra ställt så de kan ta in djur, betala alla kostnader och sen bara skänka iväg dem.

Jag tycker att privatpersoner som tex. har smådjur eller sånt som de vill bli av med som de säger omplaceras men sen kommer det fram till att de ska ha en slant för det hela ändå - det är fel annonserat!

Jo det är helt rätt, att ta ut för kostnader, men så liten är inte summan,  jag kollade saiten Djur utan hem, där tar de 6700, för en stor hund, som vinthund, då, som jag tänkte mig.  Jag för min del har hundar så "jag klarar mig"  men tycker det är så roligt och givande att ta "omplaceringar" som har haft ett behov,  flera av våra har kommit till oss den vägen,  men nu är två av mina äldsta snart tretton och tolv år, så…. Man vet ju aldrig. Usch ja. 

#2 Oj det är ju väldiga summor för en omplacering. Fast var de utomlands då? För frakten till Sverige kostar säkert en del den med

Nej det är ingen klassfråga att ha djur. Och enbart pengar talar inte om hur bra djurägare man är.

Men skaffar man djur så ska man enligt lagen ge djuret den omvårdnad den behöver, har man inte råd med veterinär osv så ska man inte ha djur. Djur ska inte behöva lida bara för att man som människa tar på sig mer än vad man klarar av!

Där kom svaret på frågan överst………

#5 vadå?

#6 Att det inte är någon klassfråga att ha djur kanske?

Jaa… Råd och råd,  vem har egentligen råd till dyra veterinärräkningar?  Men man gör det ändå, genom att trixa och dona med ens utgifter.  Men det är detta svaret som alltid (gör mig lite ledsen) Om man inte har råd, då ska man inga ha. Punkt.  Bara svart eller vitt, inga gråzoner inte. De flesta djuren vi har får nog sin sjukvård, men nog kan det vara besvärligt emellanåt att ordna fram pengar, lite till mans, tror jag.  Det är just dessa jättestora summor på en och samma gång, som jag tycker är svårt.  Det är ju så mycket mer med att ha djur, än bara veterinärer, som vi kanske är superbra med, fast vi kan ha det svårt att fixa stora summor.  De som blir pensionerade, sjukskrivna eller blir arbetslösa, ska de vara tvungna att göra sig av med sina djur,  för att ekonomin blir förändrad?  För att man då kanske har svårt att fixa fram stora summor.  Bara mina tankar, som jag ibland får i huvudet.

#8

Så är det för mig å. Jag har inget speciellt konto för djuren. Och jag har egentligen inte råd med dyra veterinär räkningar, knappt att få det gå runt ibland. men mina djur får mat, tak över huvudet och massa kärlek. När det gäller veterinärvård när det kommer till det så ser jag till att djuret får det med och pengarna löser sig oftast. Som nu den hära månaden vart det mkt med ena o det andra. Och jag ligger just nu typ på 2000kr minus. Och mera blir det. Men jag ser till ändå att djuren går alltid före. Dvs att jag äter max 1-2 gånger/dag om änns det. Även om jag inte har nå ekonomi för veterinärvård och det är väldigt pinigt ibland som nu. Men man vänder på öronen, säljer något, lånar av någon så löser det sig. Allafall för mig. Veterinärkostnaderna har jag haft sån tur med att ena veterinären dit jag åker med katterna brukar jag kunna få faktura, även kunna dela upp om det behövs. Och hos en annan dit jag åker me smådjuren så får jag faktura och sånt. Men eftersom jag inte känner dom så väll så ber jag inte om någon uppdelning. Men med faktura så får man lite mera tid att få ihop.

Vissa månader är det som sagt knaprigt. Speciellt när de flesta utgifter ska pront komma ut sammtidigt i månaden med tandläkare, kastrering, akuta veterinär utgifter, läkar besök osv. (vart en del oplanerade utgifter den hära månaden). Får se hur det går runt den hära månaden tills nästa månad 19/20 april. ^^ Men djuren är viktigt del utav mitt liv och jag skulle aldrig klara av o leva utan dom. Nätt o jämt går det runt på något vis. Och när man har mindre utgifter dvs mera pengar över. Så skämmer jag bort dom ordentligt ist för dom står ut med mig. ^^ Då skämmer jag bort dom me tusenlapp eller något. =)

Jag ser inte att djuren lider hos mig. Visst, får kattmat ifrån ica oftast. Men ser inge större skillnad. Dom blir mätta. När jag har råd så köper jag royal canin eller något annat liknande bättre märke. =) Och visst, sista dagarna innan pengarna kommer är ju tuffaste. så då blir man ju lite snålare att ge dom mat. äh. det går! Vi får ihop det och vi lever bra. Dom mår inte dåligt =) Inte som jag ser.

Men nu så får vi alla leva snålt(snålare) pga jag ska bort i maj. ^^ Men det går. Så man är inte dålig djurägare för man inte har nå pengar. ^^

Var väldigt mycket. Orkade inte läsa allt :-P

man behöver inte vara rik för att vara en bra djurägare. Har man inte pengar så ser man till att ha kredit eller ett lån att plocka av vid behov.

Djurägande är precis som barnhavande. De kan inte ta hand om sig själva utan är väldigt beroende av sina ägare.  I dags läget är det för lätt att skaffa vilket djur som. Sälja vidare osv.
En bra djur ägare sätter sig ned innan köp och lägger upp en 5års plan. Försöker kolla upp så att inga plötliga händelser gör att man måste sälja. Försöker så gott man kan att ta reda på om djuret passar en innan köp. Men det är inte alltid lätt att föutse. Vissa djur funkar helt enkelt inte med den personen utan perfekt med en annan. Saker dyker upp som man inte planerade.
Viktigaste är att lära sig. Inte skaffa samma art eller djur på djur på djur och sälja pga samma anledningar hela tiden.

Ang pengar.
Det är vetenskapligt bevisat att både djur och barn som växt upp i "fattigdom" har en bättre kontakt med sina föräldrar/ägare.  Men sedan kostar allt sjukt mycket numer. Men en bra djurägare ser alltid till att fixa problemen när de kommer. Har man ont om pengar är det oftast djuren som får bra(lyx) foder tbh osv medans ägaren lever på pasta, second hand kläder osv.

Ett hem med mycket pengar kanske ger veterinär, bra mat osv. Men istället blir kontakt biten mer lidande. Enklare att köpa vad som och mycket.

Jag tycker inte man kan skylla god eller dåligt djurägande på pengar.
Det är mer passande eller opassande personer. Hur väl påläst och förberedd man är. Hur passionerad man egentligen är att ha det djur man har eller har det för tufft, alla har ett,sönderavel/penga källa osv.

Jag är själv uppväxt i fattigdom. Men jag hade tak över huvudet och mat på bordet. Mer kan jag inte begära.
Men mer begär jag av mig själv att ge mina djur. Jag vet att jag inte har råd till veterinär och vissa månader kan få svårt att köpa bra mat.
Men INNAN jag skaffade ett enda djur så gjorde jag upp med min mamma att hon alltid kommer ställa upp så länge det gäller djuren. Hon skiter fullständigt i att jag går utan mat i en vecka. Men inte när det gäller mina djur. Djuren har större värde i min släkt än människorna. Och så ska det vara.
Jag vet att jag även har kompisar med god ekonomi, syskon osv. Så jag har mitt på det torra. Jag kan ge mina djur det dom ska ha. För jag planerade INNAN djurköp och gör med ALLA djurköp.

Men för att tillägga. Alla djurägare med usel ekonomi eller liknande som inte bor hemma eller kan få stöd från någon annan.
Det är SJUKT enkelt att få kortkredit. Eller ett litet lån. Rör man pengarna så behöver man inte betala ränta. Inga extra utgifter.
Men det är extremt skönt att ha denna lilla extra lånet ifall det händer nått och man inte kan få hjälp på annat håll.
Jag sitter och avbetalar ett lån på 20 000 där 17 000 gått till veterinär kostnader. Betalar av med 1000 per mån.
Jag har även en kortkredit jag ännu aldrig rört som ligger på ytterligare 20 000. Där är räntan högre men det finns om jagbehöver taxi mitt i natten till en veterinär.
Lite värt att tänka på vid djurägandet om man är pank. Se till att ha en kredit/lån om man inte kan få tag på pengar från andra håll.

#8 Så länge man ser till att ta sig råd när veterinären behövs eller liknande så ser jag inga problem med att ha djur.Har sj dåligt med pengar men mina djur går först o sen får jag svälta en månad helt enkelt om det behövs. För djuren är mitt ansvar.

Men jag HATAR alla oansvariga puckon som inte orkar ta sina djur till veterinären för de har minsann inte råd att ge sina djur det de behöver! Istället så går de o köper en pizza eller nya kläder eller vad e nu kan vara för till sig själva verkar folk alltid ha råd.. Sånna människor ska inte ha djur, punkt slut.

Man behöver inte vara rik för att ha djur, men man bör ha möjlighet att skaffa pengar till nödvändiga utgifter som veterinärbesök med mera. Har man inte det så är det precis så svart/vitt för mig, då ska man inte ha djur. Jag ser nämligen inte att skaffa djur som en mänsklig rättighet, tvärtom innebär det massor med skyldigheter gentemot den varelse som är helt beroende av mig.

Har massvis med exemepel; Människor som låtit sin hund plågas ihjäl för att de enligt egen utsago inte har pengar till en avlivning, som inte tar sina råttor till veterinär trots att de har skabb på grund att det är för dyrt eller katter som inte kasteras och ger upphov till hundratals nya hemlösa katter. Sen innebär inte pengar automatisk att man är en bra djurägare, det finns människor som har råd men ändå inte tar hand om sina djur på ett bra sätt. 

Men detta förstår jag inte, om man är en riktig djurvän och har så ont om pengarna att djuren och deras vård skulle blir lidande. Varför vill man då ens ha djur? Jag skulle inte kunna ha det på mitt samvete att jag sätter mitt välmående framför mina djurs. Sen behöver det dock inte handla om en 10 000 kronors operation men nödvändig vård ska det alltid finnas pengar till, det är ens ansvar som ägare.

Tilläg i min #9:

Vill även nämna att det finns billiga djur att ta hand om med. Man behöver inte skaffa sig en häst när man inte har nå pengar eller något annat dyrt djur. Som kräver större summor. Utan något litet billigt djur så som hamster eller råtta tex. Dom tycker jag är billiga i drift o lämpliga som "fattigmans" djur. Även katter tycker jag är någorlunda billigt.

#13 så billiga är inte råttor, hamstrar och möss är mycket billigare! Råttor kräver stora burar och kött ibland=)

Jag tycker råttor är väldigt billigt. Nog så är hamstrar och möss billiga med. Men råttor är väldigt billigt med =) Buren är en engångskostnad, och kött ibland - då behöver man ju inte köpa det dyraste köttet. Eller så delar man själv med dom. dvs att dom även äter min mat. ^^ Så nog så tycker jag råttor är billiga. Men sen så om man har 2 st eller 50 st i antal. Då blir det såklart skillnad på kostnaden precis som med andra djur =)

Nja,  jo visst,  men inte för min del, om det skulle bli så att jag inte skulle kunna ha mina djur.  Jag har ju specifika intressen av särskilda raser, samt både avel och utställnings-intresse. Så för min del vore det nog bäst att helt vara utan, det är liksom inte någon kompromiss där.  Men nog har det gått, att fixa och trixa, hittills, med utgifterna,  men det blir mer och mer och dyrare och dyrare. Kattuppfödningen har jag numera, efter alla år, lagt ner på grund av alla utgifter, nödvändiga tester och kostnader, som ska göras inte bara en gång, utan flera gånger, som jag faktiskt inte har råd med, eftersom jag har ganska många katter,  men ännu är de försäkrade och har sin egen husveterinär,  så nog ska de få vård alltid. Och kommunens godkännande har jag också. Sen ska man kanske tänka på, att alla dessa program man ser på tv. om djurmisshandel, det är inte någon vanlig företeelse, och dessa människor mår nog inte heller så bra, det har nog gått över gränsen där. De har nog helt slutat att fungera. Vi vanliga, skapligt normala, vi ger nog den vård som behövs.

Kattutställning och kattuppfödning är jätte dyrt… Nästan för dyrt? Lite tråkigt det…  Hade velat fortsatt i mammas fotspår med kattuppfödning o utställningar. Men alldelse för dyrt!

#16: Definera vanlig och skapligt normala. Det finns massor av människor som inte bryr sig ett skit om sina utekatter, om du går in på hittekatter i fokus så ser du massvis med exempel. Läs på olika djurforum, råttor som vägras vård är tyvärr rätt vanligt, oftast barn vars föräldrar inte vill betala djurens vård eller ungdomar som mest ville ha ett häftigt husdjur. Vanvård i stor eller liten bemärkelse är mycket vanligare än man tror och jag håller inte alls med dig utan väldigt många ger inte alls den vård djuren behöver och allra helst inte när det rör smådjur.

#18 är böjd att hålla med dig faktiskt, vanvård är inte ett dugg ovanligt bland hästar, hundar, katter, smådjur, fåglar mm. Alla de vanliga sällskapsdjuren hör man ju om vanvård minst en gång i veckan känns det som..

#19 en annan som rör sig i exotiska/reptil kretsen hör ju av vanvård på den biten.
Reptiler är nästan en av de största vanvårdade kategorierna som man har i svenska hem. Men folk skiter i att reptiler blir sjuka och dör. Vissa kan inte ens se att de är sjuka.
Dör dom så är det oftast som att an guldfisk skulle dött. Nya slit och släng djuret.
Mycket beror på att djuret är billigare än prylarna. Kalk och rätt värme/fuktighet är ett måste.

Ännu har exotiskadäggdjuren haft rätt tur om jag inte missat för mycket. Var mycket sista tiden om gp råttan. Men detta pga köpare som ville ha ett tufft djur och inte läst på. Förhoppningvis har median, internet osv nu hjälpts åt att visa fram de dåliga sidorna också och vad som krävs. det var ende anledningen till att jag slutade avla. Få svenskar är redo för en gp råtta. osv

#20 Ja reptiler glömde jag! Har hört mycket om utsläppta ormar och sköldpaddor, djur som dött "utan att ha varit sjuka" enligt ägarna osv..

Jo djuren är nästan alltid billigare än sakerna känns de som. De är ju som till råttor, en bra ny stor bur kostar minst 1000 kronor men två råttor kan man få för mellan 50-600 kronor.. Då bryr sig vissa inte om djuren för de är ju billiga slit o släng..

Mmm gpråttor tycker jag inte är lämpliga som husdjur alls, de är mer vilda än tama om du förstår vad jag menar. Och de verkar inte finnas många som vet vad de ger sig in på, har läst många om många som tror att de är råttor eller hamstrar och lika lätthanterliga..

Usch blir så arg när jag tänker på det, varför skaffa djur när man inte vet något om dem, och inte är beredd på att de kan behvöa mat, sjukvård och ett bra sätt att bo på!

Det finns såklart de som är jättebra djurägare som inte har en krona kvar när räkningarna är betalda, MEN om ngt händer djuret så det behöver veterinärvård akut, och man inte har pengar att betala vet. med är det ganska kört…
Inte alla vet. ställer upp med avbetalningar eller liknande.
Då står man där med ett lidande djur man inte har råd att hjälpa, och hur bra ägare är man då?
Jag tycker att man kan vara en bra ägare utan att vara rik, men innan man skaffar djur måste man tänka genom det ordentligt och spara så att man kan lägga undan en buffert, så man har att ta av om ngt skulle hända.   Det är ju inte alltid man kan låna av vänner & familj heller…
Alltså enl mig kan en bra ägare också vara den som inte har särskilt mkt pengar, men som bryr sig tillräckligt om sitt kommande djur att den sparat undan en summa att ta av.

Inte är man sämre djurägare bara för att man är fattig, snarare så kan jag tänka mig att det är tvärtom ibland. Är man fattig & man har sina djur så kanske djuren många gånger är ens bästa vänner, och för sina bästa vänner gör man ju allt för.

Dom som har pengar kan ju vara bra djurägare dom också men dom har ju då istället råd att köpa, kasta bort & sedan köpa ngt annat nytt djur & följa nyheten behag på ett sätt som vi fattiga inte kan göra i samma utsträckning. Vi tänker oss för mer på ett annat sätt kanske  & köper det vi verkligen vill ha, vi måste ju vända på kronorna & planera inköpet på ett helt annat sätt mot för vad dom rika behöver göra.  Det behöver ju inte vara så men man vet ju aldrig, och det kan ju också vara några fördomar som jag har mot de rika..

Jag är en fattiglapp med en del djur & här kommer alltid djuren i första hand. När jag får mina pengar som är min sjukpension då betalar jag i alla fall de viktigaste räkningarna och sedan handlar jag hem allt som djuren behöver för minst en månad framåt. Jag har en hemmaboende son på 19 år men han får handla det han behöver för sina egna pengar, Maten hjälps vi åt med så gått det går, vill han ha ngt särskilt så får han fixa det själv. Det är oftast väldigt knapert med pengar för jämnan men hellre det än att vara utan mina älskade djur. Bra veterinärer har vi här i stan, den ena kan man göra upp med om avbetalning och den andra får man fakturor. Den ena veterinären är nämligen allergisk mot smådjur så därför har vi flera. Jag & ParaKiss har samma veterinärer. 

Förr höll jag på mycket med hundutställningar, kattutställningar & jag födde upp Norska Skogkatter, Men det har blivit så himla dyrt med sådant så sådana lyxigheter ligger jag lågt med just nu.

Så inte tror jag att det här med djurägandet är en klassfråga även om det säkert finns dom som vill få det att se ut så.. Har man djur så får man anpassa sig efter djuren & är man en riktig djurmänniska & samtidigt fattig så gör man det automatiskt..

#23: Fast ta de flesta smådjur och katter så är det oftast billigare att köpa ett nytt djur än att betala just veterinärvård. Dyrare djur kräver väl dock mer planering om man inte har pengar, eller så köper man bara billigaste möjliga utan eftertanke just därför. Den finns det också människor som köper djur, säljer och köper nya när man lessnat på det första men det har jag märkt i alla samhällsklasser från socialbidrag till kändisar. Det mesta handlar antagligen mer om inställning till sina djur än pengar.

#24, Ja det har du ju rätt i, det jag skrev var mest några tankar som flög genom skallen på mig just då..:)

#25: Självklart! Det jag menade var mest att hurvida man tar hand och bryr sig om sina djur inte handlar om ens ekonomi utan ens inställning. Men hur bra inställningar man än har är det omöjligt att ta hand om sina djur om man helt enkelt inte har möjlighet att få tag i pengar vid nödsituationer.

jag tycker defintivt inte man behöver ha massa pengar för att vara bra djurägare. men om djuret blir dåligt ska man kunna på ett eller annat sätt kunna se till att det får vård. Det finns så många djur som mår dåligt, därför tycker jag att det är akitsamma med pengar bara de mår bra.