Kaniner. Utan tvekan.

Tyvärr så tror jag inte det finns mycket att göra åt alla kaniner som blir utsläppta, övergivna mm. Folk skaffar en kanin, tar en kull med ungar ett halvår senare bara för de "är så gushi-gushi-gulliga" och tror att det ska bli lätt att sälja dem… När de märker att så ej är fallet skänker de bort dem istället, och folk som inte ens planerat att skaffa kanin tar sig an dem…

Kaniner har alldeles för lång livslängd, och folk är alldeles för okunniga när de skaffar djur… Och föräldrar skaffar kaniner till sina femåringar bara för det är gulligt, när varken föräldrar eller barn har kunskap om djuret…

Tror allt från grund bara är att folk har för höga förhoppningar. Märker att många tror att kaniner ska vara som "hundar med långa öron, pch som trivs bra i en bur". Att de ska komma när man ropar, ligga still i knäet ända från start, gå i koppel precis som en hund… Och att de detsutom ska göra det från början, utan träning…

när de märker att så inte alls är fallet, utan att kaniner mest latar sig och skuttar fram och tillbaka ibland så tröttnar de och släpper ut kaninerna…

#1 Vad tror du måste göras för att höja kaninens status?

Ingen aning faktiskt. Hur mycket man än går ut och säger "köp inte djur innan du vet vad du ger dig in på" eller "ta inte en kull med ungar om du inte vet att du har nya hem till alla ungarna" så bryr sig inte folk… Gör som de vill och känner för…

#3 Tror du att det skulle hjälpa att höja priset på djuren? Eller kanske försöka att sälja kastrerade djur (vet ej hur ofta man kastrerar kaniner?) så att köpare inte ens har en chans att ta ungar efter dem?

Höjja Priset tror jag skulle hjälpa & att folk inte skänker bort dom.. Då dom som betalar oftast är mer seriösa.

Vad tror ni om ordentliga omplaceringskontrakt alternativt köpeskontrakt? Där det står klart och tydligt att man tex. ej får ta ungar efter djuret, köpesumman och annat bra och nyttigt att veta om djuret?

Jag tror att många kommer ta det allvarligt och följa hänvisningarna även om en del säkert struntar i det

Höja priset skulle antagligen hjälpa, att de som köper i djur tänker efter innan de köper. Tex har den enorma (med betoning på enorma!) djuraffären i Lomma 450:- på vanliga dvärgkaninungar.

Problemet är då FORTFARANDE alla som tar kullar i hopp om att det är enkelt att bli av med dem, och tvingas sälja dem jättebilligt…

Enda lösningen jag tror är att sätta typ "körkort" på djur. Och att alla som inte går den kursens djur tyvärr kommer att beslagtas. Många djur kommer också behöva avlivas, redan i dagsläget finns det fler kaniner än hem…

Och sedan ÄNNU ett till tillstånd eller "körkort" för att AVLA på djuren (som de tex har på pygmeigelkottar i USA) och att alla som bryter mot den får höga böter…

Och en sak till är att veterinärerna MÅSTE ta billigare för att kastrera djur! Ta tex utekatterna som förökar sig hejvilt. Någon snubbe som hittade katten för 10 kronor på blocket, vill knappast betala 1500 i kastrering!

#7 Håller med dig där! Man kanske skulle försöka starta någon slags kampanj? Där man lägger stor vikt på att sluta med "hobby" uppfödandet, där de som tror det är lätt att få ungar sålda och de som tar ungar bara för att det är så sött får veta hur det egentligen ligger till.

Jag hoppas och tror att om man ger ut ordentlig information om alla dessa hemlösa djur så tror jag att de som tar kullar tänker efter åtminstånde en gång extra. Att man även vädjar om högre priser och att om man säljer djur som har åldern inne - kastrerar dem!

Kanske även går att starta någon slags kampanj med veterinärerna runt om i Sverige, att tex under April-Maj är det riktigt reducerade priser på kastreringar?

Tycker att alla ALLA "hobbyuppfödare" borde sluta genast! Och att man barabarabara avlar djur med stamtavlor. Men framför allt att man har tillstånd till att avla! Det är ju rent sjukt att vem som helst får ta en kull…

Det är ju fortfarande sanslöst hur höga priser veterinärerna tar… Tänk alla djur som lider och är sjuka hemma men som inte tas till veterinären för att det är för dyrt…

Jag är gärna med och hjälper till att dra igång någon sorts "kampanj"… Brukar vara rätt bra på sånt haha är envis som fan och riktigt jobbig när jag väl vill det…:P

Men just nu har jag mått dåligt som fan ett bra tag och varit så in i helvette trött och nu är jag så förkyld att jag e rädd ja fått svininfluensan o___O haha:P

#9 Krya på dig! Vi tar tag i detta alla här på sajten tycker jag och försöker på något sätt att höja alla djurens status.

Någon mer som har några idéer på hur vi kan hjälpas åt att höja djurens status?

Jag har fått uppfattningen om att tamråttor och marsvin har låg status.

Det känns som att lite "coola" människor går in och köper en råtta och är hur häftiga som helst. Eller en liten unge köper en för att de är ju så söta! Eller så kan man köpa en hane och hona så får de ungar! Man kan också köpa en råtta bara för att…

När jag berättar för folk att jag gillar råttor så rynkar dom på näsan och säger "Usch, de är ju jätteäckliga! spec med den där svansen!" Ofta hör jag också "min kompis hade en råtta förut, det var jätteelak och bet folk och det enda den gjorde var att springa i sitt hjul!"
Jag kan ändå förstå att råttan har låg status för att folk tror lixom att tamråttor och vildråttor är samma sak. Men det är som att jämnföra hund och varg. Och det känns som att fler vet hur man tar hand om marsvin och kaniner än råttor.
Väldigtväldigt många vet inte att råttor måste leva minst två och de ska inte ha hjul, de är allätare och de kan bli hur sociala som helst! Och en frisk råtta bits aldrig. Jag tycker det är väldigt synd att råttorna har fått ett sånt dåligt rykte om sig. Jag hjälper till att höja deras status genom att berätta massor av goda saker om dem, jag fick en dagisfröken att inte tycka råttor var så dumma djur idag faktiskt. Jag berättade att de är supersociala och att de är smarta djur. Jag berättar mer än gärna för folk om hur råttor är och hur man ska ta hand om dem :)

Marsvin känns som det första djuret som man ger till sina barn. Alltså när barnen vill ha ett djur får de marsvin.
Oftast får marsvinet bo i en liten bur, den har tur om den får en kompis också. Barnen lessnar fort på marsvninen, och då får den sitta i sin minimala bur och nästan inte få någon social kontakt eller motion alls. Eller så säljer man på blocket. Man glömmer bort det helt enkelt. Hur många gånger har man inte sett en eller flera marsvin på blocket som sälj för att någon har lessnat på dem? Sådana ställen som blocket kryllar av speciellt masvin. Marsvinen får också sitta med fröblandningar och får en eller två gurkbitar om dagen. Kul.

För att höja djurens status så borde man sluta sälja i djuraffär HELT! Det borde man göra med alla djur. Det är för lätt att köpa ett djur nu för tiden. Det är bara att gå in och köpa tex en hamster, sätta i en skolåda, Klart!
Men eftersom det är så många människor som köper från djuraffärerna så kommer det knappast stoppas, men då borde man iaf kunna höja priser och delas ut rätt information! Det kan väl inte vara så svårt? Samt fråga kunderna om de vet vad de ger sig in i.

Jag försöker som sagt höja deras status genom att berätta om dem, jag har faktiskt sett till att jag vet iaf gruderna för marsvin, hamster, kanin, råtta och lite mer djur. Så om tex släkten vill fråga mig något om dessa djur så ska jag veta svaret :P JAg har blivit familj och släkten djurrättsnörd..
Två av mina kusiner har/har haft marsvin som inte har/har haft det bästa livet. Jag har gjort allt vad jag kan för att de skulle få det så bra som möjligt. Jag har sett till så min ena kusins marsvin har kommit till ett bra hem (hon lessnade på dem efter ca 10 mån.)

Långt inlägg jag vet, skulle kunna skriva längre!

OJ vad långt det blev! Hoppas någon norkar läsa det! SKänt att lätta på hjärtat lite iaf ;)

#9 Inte för att ställa till med nåt nu, men du avlar väl på chillor utan stamtavlor? Eller har jag missuppfattat nåt?

#13 Jo väntar någon kull här hemma med chillor utan stamtavla(A) så jag är väl skyldig där mer… Men jag har ju liksom planer på att "avancera" eller hur man ska säga haha xD Asså ja. Jag hoppas du förstår. Men liksom, man måste börja någonstans…

Men det jag syftat på är tex, folk som sätter ihop en chinchilla hona och en hane, och är egentligen inte ens intresserade av att skaffa ungar utan orkar inte kastrera hanen, och bara låter honan få kull efter kull efter kull och särar aldrig på honan och hanen… Asså, ja vet inte hur jag ska förklara. Men man ser många sånna på blocket…

Såg tex en hamsterannons för någon dag sen där det stog "säljs billigt för jag har inte så stor bur och det kommer nya ungar hela tiden" det lät inte så jätteseriöst…

Och känner och träffat flera "uppfödare" som "avlat" i 10-20 år, men BARA avlar på petdjur och inte ens har några planer på att skaffa stamtavlor.

Alltså, jag tycker det är okej att ta kullar utan stamtavla… Men inte så oseriöst om flera gör på blocket tex, och sen SKÄNKER bort ungarna istället för att hitta ordentliga hem…

Hoppas du förstår vad jag menar på ett ungefär… (A)

Reagerade mest för att du skrev såhär:

"Tycker att alla ALLA "hobbyuppfödare" borde sluta genast!"

För folk som enbart avlar på djur med stamtavlor osv är det nog svårt att se skillnad på någon som tar kull efter kull efter kull och någon som tar kullar ibland och säljer dem för 300kr istället för skänker bort dem gratis. Skillnaden är hårfin för en utomstående.

Är svårt att gradera "oseriöst" på det sättet.

Och jag tycker det är ett lite märkligt resonemang att säga att man planerar att avla på stamtavlor framöver men under tiden avlar på andra. Det innebär ju att man säger själv att man "nöjer sig" med någonting sämre medans man väntar på någonting bättre.

Är det då inte bättre att vänta helt och hållet tills man har den avelsbasen man vill ha?

Bara mina tankar och funderingar såklart.

Jo självklart förstår jag vad du menar, och förstår också min dubbelmoral i det hela:P

Men det jag syftade på mest i mitt inlägg var kaninuppfödare. Chinchillor är ju ändå relativt eftertraktat just nu (om man jämför med många andra djur… Men kollar du kaninungar, OCH KATTUNGAR framförallt på blocket, så hittar du hundratals annonser med folk som skänker bort dem…

Och de kullar som kommer nu har jag redan nya ägare till bland mina kompisar. Och mina 17 åriga kompisar som bara har studiebidraget på 1050 i månaden att leva på till nöjen, kläder, mat och resor har knappast råd att betala 1500 för en chinchilla…

Och utställningar på chinchillor är ju totaltoaktuellt för någon här nere i skåne som inte VERKLIGEN är intresserad, pga att det finns ju inga här nere…

Men som jag skrev i inlägget "känner sparkar" så är det ju min sista kull jag kommer ta på Chanelle:) Och ja, som jag skrev precis har jag redan köpare till hennes kull:)

Haha asså ja, gick upp "tidigt" idag och somnade sent så är väldigt trött. Hoppas jag kan utrycka mig någorlunda bra ändå…

Kan också tillägga att jag har ju inte precis "massproducerat" chinchillor. Har ju bara haft 2 kullar innan! Samt fått "adoptera" några unga chinchillor vars "super-ansvarfulla" ägare inte orkat hitta ordentlige hem till…

Sen är det är ju väldigt stor skillnad på att ta en kull chinchillor än en kull kaniner också. En chinchilla får du vänta 4 månader(111 dagar blir väl 4 månader?) på 1-2 ungar. En kanin går det trettio dagar(har jag för mig) sen ploppar det ut en 10 ungar. :P

Vet tex kanin "uppfödare" som har 30 burar med honor som sitter instängda i små burar på måtten runt 40x40 och som "uppfödaren" bara pumpar kull efter kull efter kull på… Det känns ju bara som man vill tjäna pengar på det… Det är ju mest sådana jag syftar på…

Och anledningen till att jag tagit några kullar nu är för att jag helt enkelt behövt pengarna för att kunna täcka djurens utgifter. Djuren är i stort sett det enda i hela världen förrutom min son som får mig att orka leva, så ett liv utan dem är helt otänkbart. Men eftersom jag har en månadsinkomst på 3.000 +1.000 i barnbidrag till Antonio, och emilio studiebidrag på 5.000 och sedan en kallhyra på 7.000 så ja(billigaste lägenheten vi kunde få…). Vi har helt enkelt inte råd annars.
Jag VILL ju verkligen bli en seriös chinchillauppfödare. Och jag VILL ju verkligen ha jättefina stamtavle och utställningsdjur att avla på. Och jag försöker jobba mig upp dit! 
Jag blir så avundsjuk när jag ser på folks hemsidor, (tex din!) med alla deras fina avelsdjur i vackra färger och med fina kroppsformer och utställningspoäng… Jag hoppas verkligen att jag kommer dit en vacker dag!

Sorry det blev lite långt och väldigt OT från grundämnet men vill bara du ska veta hur jag tänker:P Så det inte blir onödiga missförstånd...

Om Ulrika läser detta så kan ju någon moderator ta bort dessa jag skrivit sen så förstör jag inte hela tråden:P

Att höja ett status på husdjur är dock svårt då folk skaffar så blir det en förändrig i familjen så plötsligt så vart dom tvungna hitta nya hem ganska fort.

Och försöka sälja djur i dagens läge är oerhört tufft det är inte ofta många lyckas tyvärr och det gör att dom bli tvungna sätta ner priserna då det inte finns bra intresse.

Men jag anser dom inte är dåliga djurägare för det utan dom försöker bar lösa problemet och det är svårt nog.

Men bara för man tar lite för djuret i frågan så behöver man inte anses vara oseriös person tycker jag utan är det så att den som säljer verkligen försöker att ta reda på allt om köparen och ser till i den mån som det går att hemmet är bra och dom där har planerat noga inför att skaffa sig djuret tycker jag det är okej men priset.

Så länge man verkligen försöker att se till att hemmet djuret ska till är bra hem och att dom som ska äga djuret har bra information om att vårda/sköta om djuret så som det bör skötas.

Sen kan man även ge dom en lättläst papper med information om djuret och rekommendationer och ge lite så kallad vägledning.

Men att höja priserna vet jag inte om det kan ens hjälpa kanske blir det mer bakslag då för att andra seriösa "hobby uppfödare" för det är inte lätt att sälj en stor kull till exempel kaniner dock anser jag att det är bra att dom finns för dom tar oftast fram mycket trevliga keldjur samt då när det gäller kaniner så tar dom fram bra hoppkaniner.

Men att sänka priserna hos veterinärerna vore något! Dom borde ha mindre priser och se till att försöka nå ut till djurägare om eventuella till exempel då en husdjurskurs på kvällen eller något liknande.

Då kanske med et annat lockande namn så folk får upp ögon och vill gå dit och få bra tips och bra information om djur.

Samt att dom borde kunna ge rabatter på tex om man nu vill ha et djur som bara ska vara keldjur så kan man få rabatt då man Kastrerar eller steriliserar djuret för då förebygger man dessa oseriösa lite mer. Att man uppmuntrar till att göra  det som är då bästa för djuret om den inte ska vara med i avel.

Samt att fler zoo butiker bör ha egen koll på djur lagarna och då även prata med kunderna om djuren och även ha en djur dag eller liknande. Dom kan ge vissa rabatter om man blir medlem osv och även att dom ger ut lättlästa papper om djuret dom köper oavsett vad för sort och även då vad lite lagen säger om deras mått till exempel på burar, terrarium, akvarium osv och själva t reda på det mat som är bra för djuren.

Så oavsett om man bara är en "hobby uppfödare" så bör man ha bra egen kunskap om djuret innan man ens börjar och själv kunna ge en lätt men bra information till den som köper. Samt att då man själv rekommenderar dom som bara ska ha djuret till kel gå och kastrera den eller sterilisera för att då det ä bäst för djuret själv.

Katter och hundar tycker jag oavsett om man är "hobby uppfödare" eller en kennel eller bara en som råkat fått en kull så säga så anser jag att dom bör kastrera och sterilisera djuren som inte ska gå vidare i avel innan försäljning.

Så kanske även kan kaninuppfödare göra? För då man slipper att kaniner hamnar fel för oavsett hur seriöst jobb du ne har gjort så kan oseriösa människor vara väldigt bra på sin sak att dölja det dåliga och på så vis kan det lätt kanske bli att kaniner råkar få en "oväntad" kull och då får denne ägare alldeles för mycket kaniner att kunna ta hand om på rätt sätt.

Samt skulle det inte kunna gå at anordna en kvälls träff eller ja kurs hemma hos en uppfödare som kan ha en kväll med visning av djuren och då göra frågetävling och även ha föreläsning lite om djurets skötsel , färglära, uppfödning, mat och då dom reglerna som är för just det djuret som man intresserad av?

Och att man annonserar ut mer om just olika djur föreningar som finns och att alla lika välkomna dock även då kanske bildar en sådan förening som är enligt lag och standard för även "hobbyuppfödare" för alla känner sig tyvärr inte sig direkt villiga att gå med i så stor förening med alla dessa känslor krav man kan få på sig om man bara vill vara med och inte ha massor av press samt hög kraven.

Sen tycker jag att vissa som är oerhört bra och mycket seriösa uppfödare kan ha lite för höga krav för vissa gånger då dom säljer sina fina djur så står det med stor tex om du inte har erfarenhet av detta djur sedan innan så besvära dig inte att kontakta mig. Men det tycker jag är lite orättvist tänk om denna person som nu absolut vill ha sådant djur men aldrig haft det innan men som även ha då redan köpt allt som den bör ha och läst på väldigt länge och pratat med andra som äger lika dant djur och tagit reda på det som går och sena läser detta vad tror ni den då känner?

Hur ska den ha erfarenhet av något den inte har ägt innan men ändå har läst på ordentligt bör den inte få den chansen då? Vissa gör kanske det omedvetet men ändå gör så att många då inte "vågar" vända sig till dessa seriösa storuppfödare.

Tyvärr så är det mycket dåligt status på våra husdjur dock är inte allt på grund av oseriösa människor även om det oftast dom som sticker ut så ska man inte glömma det finns många seriösa djurmänniskor med men som inte alltid har massor av pengar men ändå vill dela livet med djur, tillsammans kan vi bara försöka att höja och göra folk mer medvetna om djuren som finns och att vi försöker få folk att se att djuren har massa känslor och behöver oss mer en vad dom kanske tror och få dom som inte är seriösa inse vad dom verkligen gjort? Att visa dom själva i egenbild att hu skulle du må, känna och göra om du vart behandlad så här?

Nu var det mycket beklagar det men jag hoppas ni orkade läsa.

Att veterinärerna gör kastrering/sterilisering billigt tycker jag är något av det viktigaste. Kanske det allra viktigaste.

Men som sagt, ingen som skaffade en katt på blocket för 10:- vill betala 1500 i kastrering…

#19 Ja varför kan dom inte sänka dom priserna?

Det vore oerhört mycket bättre för alla.

Och det finns visst undantag som köper katten billigt och

sedan ändå tar ansvar och kastrerar eller steriliserar den.

Dock är dom inte många tyvärr.

#15 btw varifrån har du fått att jag säljer mina chinchillor för 300? MINA chinchillor jag sålt har jag sålt för 800 UNDANTAG en nu som jag sålde för 500 för behövde bli av med henne för behövde pengar snabbt.
Ifall du har sett min blocketannons och därmed syftar på den så är det inte MINA chinchillor jag sålde för 3 rest 400 utan som sagt. En MYCKET oseriös "ägare" som bara tog kullar och sen lät mig göra jobbet att hitta en bra ägare… Därav spelade priset mindre roll än ett bra hem.

Och med tanke på att de stamtavle djur jag sett säljas här i skåne har jag SOM MEST sett en på blocket för 1200 och det var  urashlans gamla kull hos madde. Så jag kan säga att för en "utomstående" är gränsen mellan 1000 och 800 också "hårfin"…

#20 Jo klart dem finns, men verkligen inte många! Sen också att inte djuraffärerna informerar mer om att man inte ska ta kullar i onödan. Såg idag en "invandrarfamilj-av-den-läskiga-typen" (jag är INTE rasist men alla som bor i malmö vet nog vilken sort människor jag syftar på) som var inne i djuraffären samtidigt som jag och köpte två kaniner, och de skulle TVUNGET ha en hona och en hane, FASTÄN honorna och hanarna så likadana ut (alltså - så om de går på utseendet så kunde de lika gärna tatt två honor…)

Jag hörde på deras disskutioner att de INTE hade köpt någon bur och tänkte ha dem tillsammans lösa i sitt rum. Det var rysliga typer rent ut sagt så tillochmed hon som jobbade i djuraffären blev ju misstänksam, "Har ni allt till dem nu, hö, spån, bur?" sa hon, "jaaaadå" svarade dem.. (vilket de precis sagt att de INTE hade…)

Senare när de går så säger mamman till dem, "men alltså kommer de inte göra bebisar?" och den idiotiska lilla ungen svarar "jaa jag tänker tjäna pengar på det och låta de göra bebisar hela tiden"…

Hade lust att gå fram och boxa henne i huvudet och säga "vad fan sysslar du med", men som sagt. Alla som bor i malmö vet vilka typer jag menar med "läskiga-invandrare" (JAG ÄR INTE RASIST) så ja… Jag vågade helt enkelt inte.

Men förstår inte att hon i djuraffären kunde sälja två små söta kaniner till dem. Jag är uppväxt i lite sämre kvarter tillsammans med många flyktingar, och deras syn på djur är nästan ALDRIG frisk… Och jag kan LOVA att DERAS syn på djuren var INTE frisk… Som de snackade, som om att det var små gosedjur de skulle köpa…

Invandrare har ofta en annan syn på djur. Ta till exempel att på min gård både brände de igelkottar levande på grillen, slaktade lamm på balkongerna, drog av benen på fågelungar och lät de åka nedför rutshkanan, snodde kycklingar och stenade ihjäl dem, ja listan kan göras lång. Så jag pratar inte genom fördomar utan av egen erfarenhet.

(Sorry att detta också blev så långt)

#21 300kr var bara ett exempel. 300 el 500kr är för mig ingen skillnad heller egentligen men vad folk säljer sina djur för är ingenting jag tänker lägga mig i.

Jag är inte ute efter någon och det finns ingen anledning att försvara sig. Enda anledningen till att jag skrev till att börja med är att jag tyckte det var märkligt att du uttalade dig så häftigt som du gjorde angående hobbyavel. Att det skulle förbjudas osv och sen gör samma sak själv.

Antingen är man väl för eller emot. Man kan inte säga att det inte är ok för alla andra att göra så när man gör så själv. Då får man ju stå för det istället.

Jag bryr mig inte om vad enskilda folk gör för det är ingenting jag kan göra någonting åt. Men om jag skulle gå ut och säga att jag tyckte tex att man borde sluta avla på guldhamstrar helt och hållet så vore det ju dumt om jag fortsatte göra det själv. Förstår du vad jag menar?

För mig är hela resonemanget bara märkligt.

A okej då förstår jag!:)

Alltså jag är inte heller ute efter någon eller så,:P Vill bara försöka förklara någorlunda vad jag menar:P

Det jag syftade mest på i texten var ju just kaniner, eftersom kaniner är ett av de djur vi har mest problem i. Det kommer för många kaniner, de skänks bort, de som inte får hem släpps ut, och sen alla äldre kaniner folk försöker sälja men inte blir av med (just eftersom "massa söta småkaniner" skänks borts) och sen släpps ut istället.

Väl ute i det fria finns det två alternativ för kaninerna, antingen svälter/fryser de ihjäl plågsamt, eller så överlever de. Överlever de blir de ett ännu större problem eftersom de kostar massvis för kommunen då de måste gräva igen alla gångar de gör under vägar, hus mm.

Och detsutom är det synd om alla kaniner som tvingas leva ute bland bilar och skräp och förgiftningar…

Självklart förstår jag hur detta krockar med vad jag själv sysslar med. Men som sagt, folk här nere som inte är superinsatta i chinchillor bryr sig inte direkt om stamtavlor, mycket av just det faktum att här finns inte en enda utställning på många mils avstånd.

Och jag är ju noga med att föräldrarna jag tar kull på har ett bra temperament och är sociala. Är det en liten flicka som är överlycklig över sin söta lilla chilla så är det ju det viktigaste egentligen. Självklart ska de ju inte ha några bettfel mm
(träffade tex en familj nu för ett tag sen, chinchillahonan de hade ska avlivas på grund av ett bettfel hon haft hela sitt liv som bara har blivit värre och värre, TROTS detta har de tatt hela 5(!!) kullar på henne. På raken kan jag ju tillägga.)

Förstår du lite nu hur jag tänker?:P

(Givetvis har rätt i dina åsikter, jag försöker inte säga emot dig på något sätt. Självklart är ju det allra bästa att ta kullar med djur man vet är friska flera generationer tillbaka.)

"Självklart ska de inte ha några bettfel m.m"

Där är ett av problemen med avel på just chillor utan stamtavla. Du har ingen aning om ifall de har tandfel, utvecklar tandfel, eller ger det vidare till sina avkommor. Det kan hoppa över generationer.

Du kan ha en mamma och en pappa som är friska och krya. Men de är bara 3 år gamla tex. Du tar en kull på dem. Ungarna är friska. Den ena av de ungarna används senare i avel. Alla ungarna får tandfel och måste avlivas innan de är 1 år gamla. Och nu kanske även någon av föräldrarna hunnit utvecklat tandfel också under åren som gått. Och detta beror på att föräldrarnas mormor, morfar, farmor eller farfar hade tandfel men som man inte vetat om såklart.

för att höja nått djurs status måste sveriges regler om djurhållning skärpas. Sverige är jätte slappt land ändå. Vem som kan avla hur som utan problem. Där brister djurens värde direkt. Det är en regel att allt man tjänar över 10 000 per år av sin hobby ska skattas. undra hur många som egentligen gör det.

Förutom att inskaffa lite hårdare regler och lite svårare att föda upp samt sälja dur. Så måste sverige göra en grav kraft ansträngning att infånga omärkta djur omedelbart när man ser dom. Alla djur som saknar halsband eller märkning ska samlas in och hör ingen av sig. Sättas ut i nya hem eller avlivas.
Låter grymt men de djur som folk släpper ut mår mycket bättre av att avlivas om de inte kan få hjälp än att frysa/svälta ihjäl utomhus.

Noll tollerans av tamdjur i det vilda!  Sätta in mer poliser i tjänst och utbilda en klump på djur hantering. Försöka anstränga sig mer att fråga runt om de sett någon i området som kan tänkas äga djuret som är utsläppt.

Hårdare regler för att få äga en hund.

Införa lag på att fler arter ska vara märkta. Kan va svårt att märka en mus men kaniner och katter är ett gravt problem. Borde bli lag att de ska chippas.

Tänker inte slänga mig in i den här diskussionen just nu, men måste bara kommentera;
#23 "Självklart förstår jag hur detta krockar med vad jag själv sysslar med. Men som sagt, folk här nere som inte är superinsatta i chinchillor bryr sig inte direkt om stamtavlor, mycket av just det faktum att här finns inte en enda utställning på många mils avstånd."

Som chinchillauppfödare i just Skåne så måste jag väl säga att det där är en anings tokigt sagt. Jag föder enbart upp kullar med stamtavla och där båda föräldrarna vanligtvis även är utställda. Och jo, har haft flera köpare i just Skåne som köper från mig istället för tex. en chilla på Blocket för 300kr just för att de vill ha stamtavla, veta att det inte ligger tandfel i släkten osv. 

Finns även fler chinchillauppfödare i Skåne som har både stamtavlor och utställningsresultat på sina chins. Så att säga att människor i Skåne inte är insatta och inte bryr sig om stamtavlor känns heltokigt att säga.

Angående utställningar så är det dessvärre ofta en bra bit att åka ja, men det brukar gå att lösa genom att man samåker till utställningarna. Vilket gör det hela både billigare och mycket trevligare.
Och faktiskt så var det en utställning på Själland idag, vilket ju inte är så fasligt långt bort för oss skåningar…   

Mvh Susanna 
http://susanna.pussel.eu

Gör en klickbar länk till Susannas hemsida för den innehåller inte bara väldigt vackra chinchillor utan otroligt mycket bra fakta om chinchillor.

http://susanna.pussel.eu

#26 lägg märke till att jag är 17 år och de flesta i min ålder inte ens vet vad en utställning är:P

Kan också tillägga att vilken 17åring som inte har superinsatta föräldrar har någon möjlighet att ens ta sig över till själland?:P Kom ihåg att en studerande under 21 som inte har extra jobb (vilket är väääldigt svårt att få i dagens läge utan utbildning…) har en inkomst på 1000 kronor i månaden.

Men ja. Jag älskar er hemsida. Den är go.

Hehe, jag fyllde 19 i förra veckan ;) Har hållt på aktivt med chinsen sedan jag var 14, inklusive stamtavlor och utställningar ;)

Ja och om jag inte minns fel så är din mamma också intresserad?

Själv har min mamma kastat ut mig sedan ett år tillbaka pga att jag blev gravid.

Hade jag kommit intågande med en chinchilla när jag var 14 hade troligen jag blivit misshandlad och sedan chinchillan släppt i soptunnorna.

Att ha chinchillor är vad jag drömt om i hela mitt liv, och det är i stort sett enda anledningen till att jag orkar leva. Så snälla bara låt mig orka leva?

Hur som helst handlar inte denna tråden om att kasta skit på mig.

Jag har tagit två kullar med petdjur, som jag sålt till släktingar?

Och jag väntar två som jag har kompisar som ska köpa och som aldrig kommer att användas till avel, utan snarare troligen steriliseras.

#31 Det är väl ingen som kastar skit på dig. Susanna sa väl bara att hon var i din ålder ungefär. Och att ålder inte hade med saken att göra egentligen.

Du kan inte sterilisera en hon-chinchilla.

Nej givetvis handlar inte tråden om att kasta skit på någon :)

Försökte bara förklara att det går att satsa på både stamtavledjur och utställning trots att man bor i Skåne och trots att man är fattig student….

Och nej min mamma, pappa eller någon annan i familjen har aldrig haft något intresse för chinsen, utan det är min hobby, och enbart min.

Angående Själland så kan det vara lite klurigt ja, men ett tips är då att antingen höra med någon från Sverige som ska över om man kan få åka med, eller att man hör med någon i Köpenhamn om man kan åka med dessa, så är det bara att ta tåget över och möta denne där :)

Det är tack vare detta som jag har kunnat åka på alla de utställningarna jag har varit på, annars hade det varit totalt omöjligt för mig med hehe. 

För övrigt så är CSN's bidrags del på 2680kr eller något åt det hållet :) 
Samt att du borde kunna få extrabidraget som man kan få när man har barn, samt bostadbidrag(?) Men, med lägenhet/hus osv så blir det givetvis fortfarande knappt med pengar, var inte alls det jag menade. Ville bara dementera att den student under 21 får 1000kr i månaden hehe.

Nej jag vet att man inte kan sterilsera honchinchillor…

men hur som helst kommer hanarna troligen kastreras… var kanske otydligt..

Och alltså jag kan säga dig en sak - hade du befunnit dig i min situation i livet så hade du inte sagt att åldern inte spelar någon roll. Hade jag varit låt oss säga 5 år äldre än vad jag är hade jag kunnat få ett ordentligt jobb någonstans. Hade jag inte fått det hade jag varit berättigad socialbidrag. Och hade jag studerat hade jag kunnat få uppemot 8.000 i månaden för det.

Eftersom jag inte är 18 ville inte soc ge mig pengar, detta resulterade i att jag var tvungen att jobba med jävla slavgöra att sätta upp böcker, (har du aldrig satt upp böcker 5 timmar på raken, så vet du aldrig vilken nedrans ryggverk man får.) fram till två veckor innan jag födde Antonio, för att kunna betala för mig själv och för honom, och hyran. Har inte direkt snokat runt på dig så vet inte om du har några barn, men om du har det vet du hur otroligt tungt och jobbigt ALLT är när man är höggravid.

Trots att jag jobbade så får jag ändå inte högre föräldrapeng än grundbeloppet, vilket är ca 3.000 i månaden. För att få mer pengar så pluggar jag fastän jag borde vara hemma som alla andra 5 månadersbarns mammor. Och allt mitt plugg resulterar i 1.000 kronor i månaden.

Och eftersom jag är "ung" så är jag inte "accepterad" av några andra föräldrar, men eftersom jag är "mamma" är inte någon av mina gamla vänner ens intresserade av mig.

Så alltså de enda "vänner" jag har och umgås med är mina djur därhemma. Och tro mig, hade jag haft 10.000 i månaden att lägga på vad jag ville så tro mig - jag hade köpt varenda fin chinchilla jag kommit åt. Tyvärr så har jag typ 500 i månaden att använda.

Jag kan säga att när jag var 14 fick jag typ 200 kronor i månadspeng. Detta skulle räcka till ALLT, nöjen, kläder, skor mm. Så hade jag levt som en flykting och sparat alla pengar så hade jag alltså haft 1400:- efter sju månader. Då har vi en fin chinchilla. Sen får jag väl spara 5 månader till en bur. Så efter lite mer än ett år hade jag kanske haft en chinchilla.

Men eftersom jag satt i fosterhem då pga familjeproblem så hade jag ändå inte fått en chinchilla. Även om jag sparat i 3 år.

Man får alltså olika möjligheter i livet. Vi befann oss alltså på väldigt olika plan, för mig fanns inte ens möjligheten till en chinchilla. Inte ens den fulaste, glåpigaste djuraffärschinchilla.

Hur som helst, det enda jag skulle säga var att man inte ska ta kaninungar för utsläppta kaniner kostar MASSVIS för staten… Hur det kom in på mina chinchillor vet jag inte.

Jag förstår inte riktigt hur tråden urartade till ekonomiska problem förstås. Det finns många i samma ekonomiska situation som du. Jag försörjer hela mitt gäng på min sjukpenning. Och den är inte stor det kan jag lova dig. Jag är inte ens sambo, finns ingen att dela mina utgifter med och hyrsvärden sänker knappast hyran med hälften för att jag bor själv.

Jag skull t.ex aldrig ha råd att köpa ekorrar för flera tusen kronor. Hur gärna jag än skulle skulle vilja det.

Men i det stora hela så har ju detta absolut ingenting med djuren att göra.

Nej jag kan inte se något direkt "skitkastande" på någon i denna tråd, visst är det lite livliga diskutioner men det har inte gått överstyr :)

För att ingen ska behöva känna sig illa vid mods så föreslår jag att vi fortsätter disskutionen om hur vi höjer djurens status.

Att det ska vara lag på märkning på fler djur än hundar tycker jag också är viktigt, speciellt katter. Kaniner är ofta märkt när de kommer från en seriös uppfödare som registrerar sitt djur. Marsvin vet jag också kan vara registrerade men de är inte märkta på något speciellt sätt så deras papper kan egentligen blandas ihop med vilket marsvin som helst som passar in på beskrivningen.

Ja, Chinchillorna kan man också registrera (vare sig de har stamtavla eller ej) så att de får ett registreringsnummer och finns i ett register.
Där skulle man till exempel kunna arbeta mer på att nå ut till de som har chins utan stamtavla från djuraffärer osv att de också kan registrera sina chins. Detta för att få en bättre och bredare stamtavlebas.

Precis som med marsvinen så kan de ju dock blandas ihop, men tror i alla fall att "statusen" på ett djur höjs åtminstone lite grann genom att man har ett papper på den. :)

http://susanna.pussel.eu

Vattensköldpaddor har också rätt så kass status. Folk skaffar små sköldpaddor på 5 cm utan att tänka på/veta att de ofta blir 20-30 cm stora och lever i 20-40 år. Tyvärr så är de tåliga djur så de kan må hyffsat bra (fysiskt) trots misskötsel. Alldeles för många hålls i för små kar och säljs/skänkes bort pga "platsbrist", alltför ofta utan riktigt ljus och landdel (utan "rastas" på golvet istället). Många vet inte ens vilken art det är man har.

Det är grymt svårt att påverka djurs status. Man försöker informera så gott man kan, men tyvärr är det ju inte särskilt vanligt att ägarna till djuren som har det sämst vistas på diverse djursidor.

Jag skulle helst se att djuraffärer endast sålde foder och tillbehör, inte levande djur. Det kanske skulle vara ett steg i rätt riktning - att man inte bara kan gå in i en affär och spontanköpa en hamster/kanin/sköldpadda, utan faktiskt tvingas aktivt söka efter det. Jag tror inte det skulle lösa allt, men det skulle kunna vara ett steg i rätt riktning.

Ja jag satt också och disskuterade vattensköldpaddor med min kompis igår…

I djuraffären är du små och supersöta, men djuraffärerna "glömmer" säga att de blir enorma och lever så länge.

Och anledningen till att de bor för trångt är ju också att affärerna "glömmer" säga att de VÄXER. Från början har de ju säkert helt okej akvarium, för sin storlek, men som sagt de väääxer ju.

Och med dem har vi samma problem som med kaninerna, sköldpaddorna släpps ut och många av dem ÖVERLEVER. Och tvingas bo i en onaturlig miljö i dammar vid vägkanter och avgaser.

Det finns ju en lag (tror jag?) nu på att man måste ge med ett papper om djurets skötsel när man säljer ett djur, men det gör ju aldrig djuraffärer…

#39 Lagen har funnits länge har jag för mig, och det gäller för alla som säljer djur att ett skriftligt skötselråd ska medfölja. Dessutom ska rätt artnamn stå med, vilket inte verkar vara fallet då många dyker upp på sköldpaddssidor och undrar vad det är för sköldpadda de fått tag på…

Så detta har vi kommit fram till hittils:

• Införa stopp av försäljning av djur i affärer
• Informera ordentligt vid försäljning av djur.
• Försöka få stopp på "hobby"uppfödning och okunniga personer som tar kullar bara för skojs skull.
• Inte skänka bort djur, utan ta ut en riktig summa.
• Endast "utbildade" och "godkända" uppfödare får förekomma

Säg till om jag glömt något, skummade bara igenom tråden snabbt nu.

#38 Det behöver inte bara vara så att man ska hänvisa till information om djuren via internet utan jag skulle vilja formulera en broshyr eller liknande som man kan dela ut bland djurägare och de bliviande djurägarna. Så att man redan där kan hjälpa till att informera.

#41 Men hur ska man nå ut till djurägare/blivande djurägare?

#42 Man kan tex. fixa informationsblad och se till att dela ut till de man känner som har djur, eller om man ser att ens grannar har katt att man lägger i brevlådan.
Man kan även kanske be veterinärerna dela ut information, djuraffärerna, uppfödare osv osv. Finns massor av sätt!

Men jag är medveten om att man inte kan nå ut till alla men ju fler man når ut till desto bättre tror jag. Sedan att man måste ha färdigt material som man delar ut är ju också ett projekt i sig att få klart.

Den som yrkesmässigt säljer djur ska enligt L80 lämna ut skriftligt skötselråd vid försäljning av (levande) djur. Veterinärer kan också dela ut skötselråd, jag blev iaf erbjuden ett när jag var inne med min iller första gången.

Ens grannar och bekanta kan man väl helt enkelt se till att prata med? Det gör jag iaf. Fick nyligen en vän att skippa idén med reptiler då hon insåg att hon inte skulle få ut det hon ville av orm eller ödla.

#44 Jag visste faktiskt inte att det är lag på att lämna ut information för de som yrkesmässigt säljer djur.
Ja att prata med vänner och bekanta är en bra idé fast jag tror även att det kan vara bra att även lämna över någon information så de har att läsa på :)

Jättebra att du informerar och sånt, det behövs verkligen!

Jag skulle vilja att man inte fick skaffa för många djur för fort. Det känns jättevanligt bland marsvin. Man skaffar en, får reda på att de ska vara tåv så man skaffar en eller två till, sen skaffar man två till och det föds ungar och blir fler och fler och fler och fler. Sen efter sådär 1/2 år tröttnar man och avlivningshotar på forum och/eller skänker bort på blocket. Jag har sett det så många gånger att jag slutat förvånas. Men jag inser ju att det är orealistiskt att folk inte enligt lag skulle få lov att köpa mer än 2 djur per halvår, men jag skulle önska att uppfödare inte var så säljfixerade utan förklarade. Jag lovar att marsvinsuppfödare känner till problemet.

Tarmsaft och jag diskuterade det här häromdagen, att marsvinens längre livslängd tyvärr blir ett problem om man jämför med råttor. De hinner vandra runt så många gånger under sitt liv eller får sitta bortglömda under så många år.

#46 Bra tankar där :) Fast om man bara får köpa två djur i halvåret, hur gör man då om tex. ena marsvinet plötsligt dör efter låt oss säga 4 månader? Får man inte skaffa en till då fören om två månader?
Iofs så är det väl självklart att en regel måste få ha undantag och detta är väl ett praktexempel på undantag även om det är full möjligt att detta kan missbrukas av de som köper på sig massor av djur.

# 47. Nä, det är klart att det inte funkar att ha en sån regel, det inser ju jag också… Mer som ett allmänt råd kanske, skaffa inte för många för fort! Självklart ska inte något marsvin behöva sitta ensam och vänta på att byråkratisk tid ska gå innan den får en kompis.

klar och tydlig 18 års gräns på djurköp? vet att månag har så…. men inte alla.

#49 Ja det skulle iofs kunna vara bra, fast jag tycker ändå att små barn inte ska behöva bli lidande, jag vet många barn som är otroligt duktig på att ta hand om djur. Att en vuxen står som den ytters ansvarige tycker jag låter bättre.

Jo, men då är det fortfarande den vuxna som köper djuret…. vet oxå attd et finsn många yngre som klarar av sina djur. men vad händer t.ex. när en 12åring får en kanin/marsvin elle rliknande? de kanske tar hand om det på det mest perfekta sättet. men om djuret akut måste in för operation pga något?

jag röstar för 18års gräns, men att yngre gärna får ta hand om djuren. fast i slutet är det ändå den vuxna som har ansvaret.

#51 ja var så jag menade :) Formulerade mig kanske lite galet

haha, då är vi inne på samma spår. och jag tycker absolut att det måste hållas hårdare på detta. har fått en bild utav att de flesta seriösa ilelr uppfödare är ganska hårda med detta. men vet inte hur det är med andra djur.

men att vara noga med åldersgräns och skriva kontrakt vid djurköp tror jag är väldigt viktigt.

Haha jag måste tyvärr rösta bort 18års lagen eftersom jag är 17:( Men förstår vad du menar. Långt ifrån alla 17 åringar klarar av att hantera djur, vet tex en tjej som gick i min paralellklass i högstadiet. Hon köpte några hamstrar i djuraffären bredvid skolan, som sedan bodde i hennes skåp i skolan(!!) på dagen och sen på natten tog hon hem dem i en skokartong och lade dem under sängen…
Tyvärr så var det när jag var helt ny på skolan så det var innan jag var någovidare "poppis" så vågade inte säga till henne… Hade det hänt ett år senare när jag hade lite mer "status" (konstigt uttryck men vet inte hur jag annars ska uttrycka det) hade jag aldrig aldrig aldrig tolererat det! Hade brutit mig in i skåpet och tagit hand om hamstrarna om det så skulle behövas.

Men köpekontrakt tror jag är viktigt! Och att man får broshyrer mer. Och att säljarna förklarar mer vilket ansvar det är.

Någon form av fortsatt kontakt mellan köpare och säljare?
En uppföljning av hur djuret mår /bor osv.

Hänger dock mycket på att uppfödare/djuraffärer är tillräckligt måna, engagerade i sina djur!

Min första kanin fick jag i princip ingen info av, tänkte inte så mkt över de då jag ändå fick svar på mina frågor, MEN när hon blev ilsken fick jag inget stöd hos dom, inte ens ett svar när jag sökte desperat kontakt.

Jag fick åka fram och tillbaka till vetrinärer innen jag var tvungen att avliva henne då hon hade skadat både mig och vet mkt. Deras passiva och oseriösa sätt sänkte verkligen min kanins status anser jag.

Min nya kanin köptes på kanin i fokus, tjejen som jag köpte honom av var väldigt noga med hemmet, vi mailar fortfarande och jag har skickat bilder på både min Mio och hans boende.Det känns toppen bra att hon bryr sig så mkt!

Känner verkligen att en sådan seriös kontakt höjer status på djuren.

Hunden köptes för 5 år sen, och fortfarande hör kenneln av sig för att höra hur lilla Anton mår!

Tror sådant kan få folk att tänka till och dessutom kan vetskapen om att man blir "granskad" på något sätt hindra kanske några som inte ger deras djur vad som behövs.

Ja att ha konturnelig kontakt med köparna tycker jag är viktigt! Att man ibland ringer eller skickar sms/mail för att höra hur det går, det höjer djurens status när uppfödaren vill veta hur det går.

Sen finns det även de köpare som försöker kontakta uppfödarna utan resultat och även tvärs om. Men jag tror det är ett bra sätt att börja på!

Till att börja med borde man inte kunna köpa djur i djuraffärer. Vem som helst kan gå in och köpa precis vad som helst och göra vad som helst med djuret också för den delen.

Djur ska säljas av uppfödare, med kontrakt. Och kontraktet ska säga att om djuret ska säljas vidare eller avlivas så ska uppfödaren kontaktas först med möjlighet att köpa tillbaka djuret. Sen är det ju upp till uppfödaren hur man vill utforma det kontraktet. Och naturligtvis upp till köparen att acceptera kontraktet eller inte.

Jag har 18-års gräns på mina köpare. Däremot så finns det ju undanatag. Om någon är under 18 år men inte bor hemma längre så kräver jag ju inte att deras mamma ska skriva på kontraktet direkt. Den som bor i huset och tar hand om djuret är den som har ansvaret helt enkelt. Finns ju yngre människor som är långt mer lämpade än äldre såklart. Det som kan vara vanligt med yngre är dock att man köper mycket djur på en gång och sen tröttnar och då säljer av allihopa. Har man hållt på med samma djurslag en längre tid så kanske det inte är lika stor risk. Men såklart det finns alltid undantag.

Men poängen är att det ska bli lite svårare att "impulsköpa" djur. Man ska inte kunna gå in på en lunchrast i en affär och gå ut med en kanin under armen för att sen börja fundera på var fasen ska den bo, jag har ju ingen bur….

Håller med dig om det där med att många unga samlar på sig massvis med djur inom en kort tid, och sen säljer allihopa… Har varit med om flera i min närhet som gjort precis så, tex köpt en kanin, gillat den, köpt en till, två till, tre till, sen en dag kommit på att "nä jag orkar inte med 10 kaniner" och sålt/skänkt iväg allihopa… (Kan försäkra om att jag INTE är en av dem iaf=D)

Men förutom det faktum att jag själv inte är 18(…) så tycker jag en 18års gräns är jättebra egentligen… Det behövs en "vuxen" människa som tar ansvaret, och alla 15-16-17 åringar är inte redo för att vara den "vuxna" människan… Däremot kan jag känna att hade jag kommit för att köpa ett djur, och någon hade sagt att jag skulle haft med mig min mamma hade jag nog tyckt det var urlöjligt, med tanke på att jag bott själv sen jag var 16…

Så det är ju mycket personligt!

Men en uppföljning tycker jag är viktigt! Och köpekontrakt. Just därför tycker jag inte heller att djur ska få säljas i djuraffärer. Eller jo, men då ska det vara "privata" djuraffärer eller hur man ska förklara, djuraffärer som BRYR sig om djuren.. Och absolut inte i stora kedjor, tex vacker tass… Såg en gång 2 små stackars vita chinchillor som satt i en litenliten KANINbur inne på vacker tass en gång!

uppföljning är viktigt men kan vara kostsamt

det med hobbyuppfödare har jag tjatat om i flera år

(men jag ska bara ta en kull) säger och jag svarar (varför) jo för ungarna är så söta får man till svar , sen några veckor senare skriker dom att dom inet blir av med djuren . det man kan göra är att ta beställningar och skriva kontrakt från beställningen det visar en annan sorts seriöshet . Man ska veta att man blir av med djuren , en garanti annars finns det ingen mening med att ta en kull

när vi körde omplaceringsverksamhet fick vi till o med städa upp externa seriösa uppfödare där det gått åt pipan och utom kontroll , hur kan man kalla sig seriös då?

på vissa djur skulle det vara lag på att man inet får ta mer kullar alls punkt slut

#59 Varför skulle uppföljning vara kostsamt? Maila är gratis.

ja nu finns det olika uppföljningar , mail? ja då kan man ljuga . hälsar man på så är det svårare att ljuga , man ringa och dom ljuger då med

så ska man göra ett riktig uppföljning anser jag att man ska hälsa på ett par gånger , större chans då att få veta sanningen

#61 Man har dock ingen laglig rätt att kräva att få hälsa på. Man ska ju inte tvinga folk heller, då driver man ju dem bort från uppfödarna och mot djuraffärerna istället. Där ställs ju inga frågor alls. Det är nog viktigt att hålla det på en rimlig nivå.

Själv får jag kontinueligt bilder och mail och det får räcka för mig. Jag kan dessutom inte sätta mig och åka upp till Östersund från Göteborg för att hälsa på. Dessutom har jag även köpare så långt bort som i Ryssland och det är också lite ohållbart att åka till.

Så lite får man ju lita på folk. Man har ju trots allt träffat dem innan köpet och får hoppas att ens instinkter var rätt då.

Det stämmer ju att man inte kan kräva att få komma att få hälsa på.

Men om man skulle kunna göra ett kontrakt som det talades om, där det ingår en uppföljning i form av mailkontakt/bilder eller samtal?

Det kan aldrig bli samma som ett möte, men kontraktet skulle ju kunna innehålla en del om att om uppföljningen inte sköts så kommer det komma någon för att granska. Vid ett sånnt avtal borde man ju få rätt att göra ett hembesök?

när det gäller seriösa uppfödare så är det lite annat , dom som köper djur där har ofta det som intresse och är seriösa själva

och naturligtvis kan man inte kräva att man ska komma och hälsa på , men man kan fråga och är köparen seriös och villig så säger dom nog ja , säger dom nej? ja då är det så . Men frågar man inget får man inte veta heller =) därför bättre att fråga 1 gång för mycket

#63 Problemet med kontrakt är att de sällan är lagligt bindande. Jag skriver ju kontrakt där jag kräver att jag ska bli kontaktad ifall djuret säljs vidare. Inte ens det är lagligt bindande ifall den andra partern väljer att strunta i det. Det är det som är så frustrerande.

Ett djur räknas som vara i lagens ögon och när de väl har betalat köpesumman så har de laglig rätt att göra precis som de vill. Nu hoppas man ju naturligtvis att man inte säljer till sådana personer men om man gör ett misstag så står tyvärr lagen på deras sida i sådana lägen.

#62

så du menar att dom åkte från ryssland och hälsa på först sen hem ? då kan man inet vara annat än seriös om man lägger ner dom pengarna och då finns det inte så mycket att tvivla på heller ananrs skulle dom köpt ett djur på hemmaplan

har en intressant fråga , det med kontrakt

när blir ett kontakt bindande ? nått måste ju göra att det blir bindande är det om man har firma/företag ?

har tidigare varit i kontakt med en jurist om detta , han kunna kolla på dom så dom höll i rättegång men tyvärr ligger han nu för döden men stora hjärtfel =( så vart aldrig ett avslut på detta

#66 Vi stämde möte på en chillautställning i Norge och tillbringade hela dagen tillsammans. De kunde dock inte ställa ut pga import/export regler så de åkte enbart dit för att träffa mig. Så seriösa var de ju verkligen. De rekommenderade även andra uppfödare till mig som jag senare också träffat så de var väldigt bra. Och dessutom får ju nuförtiden bilder även mina "barn-barn" i mailen.

Jag tror inte ens att du kan skriva ett bindande kontrakt när det gäller djur. Just för att de går som vara enligt lagen. Och den säger specifikt att när du betalat varan så är den din.

Elgiganten kan ju inte komma hem och ta din tv efter en vecka pga vanvård direkt. Det ska tyvärr fungera på samma sätt.

ja det må jag säga vara seriöst =) och då finns det tillit med . ne tyvärr är det inte samma sak , men ska ta och ringa en jurist och kolla faktiskt vad dom säger eller om man kontaktar djurskyddet sverige , bara roligt o veta vad som gäller =)

#69 Vore jätteintressant!

Jag kan inte heller tänka mig att det är lagligt bindande med kontrakt vid försäljning av djur. Djuret räknas ju som sagt som en vara, och när man har sålt sin "vara" är den ju inte ens egna längre - och den nya ägaren kan göra vad den vill med sin "ägodel" (inom lagens gränser…såklart ).

Jag förstår ju att man vill sina djur väl, men jag kan ju själv säga att jag skulle tycka att det skulle kännas skumt om jag inte hade ansvar för mitt eget djur. Tänk om min illers förra ägare skulle tvinga mig att operera Maja när hon blev sjuk, istället för att medicinera (som jag valt). Eller om ena vattensköldpaddans förra ägare skulle kräva att den bor i akvarium istället för damm?

Vill man ha lagligt bindande kontrakt får man strunta i att sälja djuret, och istället "hyra ut"/sätta på foder. Frågan är ju om man skulle få djuren placerade i nya hem isf.

Såg att någon föreslog 18-årsgräns på att köpa djur. Tro faktiskt inte det hjälper eller är rätt lösning. Jag är 13 år och jag kan garantera utan att säga det för egen vinning att jag tar minst lika bra hand om mina djur som en vuxen. Jag äger två marsvin, två katter och ett akvarie. Marsvinen tar bara jag hand om och efter att de bott hos mig i två veckor nu är de supermysiga.

Djurkörkort tror jag är en bra idé, frågan är hur man skulle genomföra det. Men kanske ett allmänt test om djur och sedan en fördjupning i den art man ska köpa.

Några pratade om hobbyavlare och att de borde "förbjudas" och där har jag själv delade meningar. Jag tycker personligen att djur som ska gå vidare i avel bör ha stamtavla men om man t.ex har ett marsvin man vill ta en kull på som ej har stamtavla säger jag inte nej så. Men jag tycker inte deras ungar ska avlas vidare på med tanke på defekter och sånt. Om man bara ska ta en kull och sen ingen mer tycker jag inte man behöver ha stamtavla men jag tycker förstås att det är en fördel.

Att djur slutar säljes i affärer är också ett steg i rätt riktning. Antalet "spontana djurinköp" skulle minska eftersom de flesta seriösa ofta köper från uppfödare.

jag säger absolut inte att mindreåriga tar hand om djuren sämre. Men öevrlag så tror jag det är bättre. När man är t.ex. 15 så har man ingen inkomst som skulel klara av några större kostnader hos vet. t.ex.

och många som är yngre tröttnar på sina djur. kanske är jätte kul att ha en kanin som 14åring. men sen när kaninen är kvar och man själv har blivit 18-19 år. då kanske man vill leva sitt liv annorlunda. man vill flytta till eget, och har inte råd/plats/ork med en kanin, man vill ut på krogen med kompisarna, och känner att man inet har tid längre för sina djur.

detta är bara exempel.

sen finsn det absolut äldre som sköter sina djur MYCKET sämre än mindreåriga.

och jag tycker absolut att mindreåriga ska få köpa djur, men bara om det finns en vuxen bakom som stöttar köpet.

jag själv var 14 år när jag skaffade mina första möss. och jag märkte ganska snabbt att jag var för ung. om något hade hänt och jag hade vart tvungen att åka till vet. så hade jag aldrig haft råd.

nästan två år efter jag skaffade möss blev det kaos i min familj, och jag placerades i fosterfamilj, och mössen blev kvar hos mamma och pappa. nu hade jag turen att ha bra föräldrar, som ändå tog hand om mössen. men det jag menar är att i den åldern så vet man inte hur sitt liv ser ut framöver. och man behöver då någon som finns där som kan hjälpa till. både tidsmässigt och ekonomiskt.

Tror 18-års gränsen kan vara lite av en garanti (dock naturligtvis inte alltid) att djuret kommer till veterinären om det behövs. Är man yngre bor man oftast hemma och skulle djuret bli skadat osv så är det upp till föräldrarna att betala och det är inte alltid de gör.

Jag måste också hålla med om det, att även om man är världens bästa djurägare när man är 13-14, så är det många som tröttnat innan de blivit "vuxna"…

Kan säga att jag får väl själv känna igen mig lite i den situationen, fast med mina sköthästar… I 5e till 7e klass var jag i stallet varje dag och hela mitt liv var i stort sett "hästbaserat" haha:P Men sen började jag på ny skola i 8an pga problem på min förra skola, och då fick jag ettutre massa nya kompisar, nya intressen, började festa mm. Och helt plötsligt var inte hästarna lika roliga längre, och jag var att jag är långt ifrån den enda som slutade rida precis i den åldern. Min syster som är två år yngre slutade precis 2 år efter mig. Mamma brukar skämta om yngre kompisar att "Aha, nu har hon kommit in i den åldern då hon kommer sluta rida".

Men som tur var var det ju inte mina egna hästar, och dessa hästar hade flera andra kärleksfulla skötare som tog hand om dem, men tänk på de djur som inte har det när ägarna/skötarna tröttnar?

Tänk på alla de som skaffar kaniner när de är 13-14 och tröttnar när de blir mot 15års-åldern, som blir bortglömda hemma?

Så en 18års gräns, eller iaf en 16, kan vara till nytta

.

.

MEN nu kommer vi till ett ännu större problem - föräldrarna som skämmer bort sina barn med att ge dem exakt vad de vill ha. Som i Kalle&chokladfabriken, när den rika flickans pappa letat igenom alla choklad för att hitta den gyllne biljetten, så tar hon emot den och säger "Daddy - I want another pony."

Det sorgliga är ju att sådana människor finns på riktigt. Träffade på en i lågstadiet som hade en kanin, guldhamster, chinchilla (enda personen i min omgivning som NÅGONSIN haft en chinchilla förutom jag, och dem som har mina ungar…), hundar, katt, marsvin, sköldpadda - ja listan kan göras lång. Men brydde hon sig om dem? Nä självklart var allihopa tröttnade på för längesen. Det var ju inte hon som betalade maten till dem, och inte hon som städade deras burar (som för övrigt var toksmå, kaninen kunde inte ens vända sig…) utan dem "bara var där"…

Behöver jag nämna att hon bodde i en stor lyxvilla inne i Limhamn….? (limhamn=snobbområdet i malmö)

djurens status går att höja om man vänder sig till källan . grossisterna som massavlar för affärerna , det är dom man skaha bort . Att det ens är lagligt att sälja levande varelser i affär , vore som att köpa en kossa på ICA

skulle det vara förbjudet i affärer att sälja djur skulle omsättningen minska hos grossisterna och dessa djur skulle inte bli födda ens , affärerna får hänvisa köpare till tex seriösa uppfödare där affärerna själva lägger lite energi bakom det och sen kommer framstå som mer seriös affär med , problemet är att affären säljer marsvin , då köper dom även en bur sam andra tillbehör så då tjänar affären på det då dom köper in grossistdjur till noll och ingenting . sen hårtdare koll från länsstyrelsen på djuraffärer , vissa affärer är skrämmande

har själv köpt ett halvdött marsvin för att ge den en fin sista tid och marsvinet leve i 24 tim innan det dog på julafton , tarmsystemet hade gett upp , och av ren ilska anmälde jag affären och vann den fighten med att ägaren fick in på förhör och hade inte ens tillstånd att sälja elelr hålla djur i lokalerna

Kan hålla med om att man däremot innan man är myndig ska ha föräldrars tillstånd. Var och köpte hö idag och en man kom in med sin barn, runt sex år. Han gick fram till kassan och sa "Hej! Mina barn ska få marsvin snart. Tänkte om du kunde visa vad dem äter och vad de ska äta ur för skålar." Varför vet man inte sånt innan man bestämmer sig!?

#77 Jag förstår inte problemet där - mannen i fråga hade ju inte köpt marsvin än, utan frågade i förväg. Det är väl snarare bra? Man måste ju få lov att fråga, annars kommer man ju aldrig lära sig.

#77 Tycker snarare det var bra att han frågade. Har sett många som kommit in i djuraffärer, köpt tex en kanin, och EFTERÅT frågat "vad ska dom äta" eller "vad ska man ha för bur"

*imponeras av hur Stirrup kommer fram till en sammanfattning i denna livliga diskussion* ;)

#80 hehe. Ja en sammanfattning borde skrivas ut snart och även starta upp nya trådar om lite OT som tagits upp som jag tror blir bra disskutioner.

Har även en liknande tråd inne på marsvin.ifokus om hur man ska få upp marsvinens status, även den är det otroligt mycket disskutioner i. Funderar att även starta flera på de andra djurforumen, tror faktiskt att detta sätt är bra där alla som vill kan få säga hur de ser på saken :)

Det är härligt att se och läsa om allas tankar och argument!

Problemet är ju bara det att man kommer ju inte ut till den grupp man EGENTLIGEN behöver nå…

De man behöver nå EGENTLIGEN är ju de som köper djur utan varken kunskap eller intresse. De som missköter djuren är ju knappast de som är inne här på iFokus, utan de som har sina djur hemma bortglömda i små burar tills de 5 år senare kommer på "aa jag ska nog ta en kull djurungar, de är ju så söta!"…

Så problemet är ju hur man ska nå ut till ALLA, och alla som köper djur på impuls mm.

Ett bra steg i den riktiningen vore ju att sluta sälja djur i djuraffärer. Eller iaf sälja djur med köpekontrakt eller nåt.

Jag sitter själv i ett dilemma då en person i min familj tar kullar på sina blandrashundar. Visst, valparna blir sålda till bra hem. Hon har fortsatt kontakt med familjerna efter att de köpt valpen osv osv men fortfarande är jag emot sättet hon avlar på.

Hennes hundar är inte testade på något vis, vissa kullar "bara blir" och kollen på vad hundar överlag och dräktiga tikar och valpar behöver är liten.

Hon menar inget illa, hon älskar djur och bryr sig mycket om hundarna men det känns för mig inte som om det är skäl nog att ta valpar på hundarna.

Hur skulle ni gjort? Finns det något jag kan göra? Att framföra mina åsikter är helt uteslutet, det funkar inte på henne.

Borde man kanske göra så att djuraffärer inte har rätt att sälja levande djur? för om man blir tvungen att gå till en uppfödare eller leta bland annonser för att köpa tex ett marsvin eller en kanin så skulle folk vara tvugna att tänka efter innan och det skulle itne bli samma impulsköp(varför ska de få sälja kaniner och marsvin men inte hund och katt?). Jag är helt emot att djuraffärer ska få sälja levande varelser då de ofta har felaktig info och rekomenderar fel foder/burstorlekar och liknande.. ang blandrashundar och katter så är det ju ett stort problem men många raskattuppfödare gör helt enkelt så att deras kattungar är steriliserade vid leverans just för att slippa hitta en annons på blocket där "deras" katt används för blandrasavel.

Nu har jag inte läst igenom hela inlägget(har inte haft tid;)) men delar av det så förlåt om jag tar upp samam saksom någon annan tidigare gjort!.

#82 Det kanske går att vi samlar in information och gör ett litet häfte/papper som man sedan står på stan och delar ut?
En metod som jag märkte fungerade när jag ville få kontakt med djurägare var att använda samma teknik som alla dessa förb'nnade telefonförsäljare på stan: Helt enkelt bara slänga ut en fråga; "Ursäkta, har du något husdjur?" Det fungerade, var nog bara 2st av runt 50st som skrek nej och rusade därifrån när jag delade ut info från djurskyddet Sverige. Många svarade Nej, då ska man vara snabb och fråga något i stil med "Känner du någon som har djur då?" Flera stannade upp och täntke efter och tog sedan information för att dela ut till sina vänner och bekanta.
Ett riktigt bra sätt att gå tillväga på!

#83 Du kanske kan be någon annan att prata med henne? Jag tycker att det är svårt att själv försöka förklara när personen inte vill ta till sig men kommer det någon utomstående så brukar det gå lättare om denne lägger upp det på ett bra sätt så det inte blir pang på rödbetan.

#84 Jag tycker att djuraffärer inte skulle få sälja levande djur, inte döda för den delen heller. Kanske att de kan få sälja foderinsekter, det tycker jag är bra att de gör men sällskapsdjur tycker jag inte är ok när det är så många som missköter det.

#85 men då är frågan, varför är t.ex. en kanin mer värd än insekterna som används som foder…? kaniner används ju oxå som foder till ormar…. så vart drar man gränsen?

#86 hur menar du med mer värd? Mer värd att få säljas i butik?

Jag tänkte mest att foderinsekter kanske det är svårt att hitta uppfödare (kallas det så?) till där man bor, alltså kan det vara bra att ha de hos en djuraffär.
Tex. kaniner finns det ju uppfödare lite mer här och där så det är lättare att få tag till son orm eller vad nu som behöver foder.

Insekterna är väl mer lätt att ha i affär också? De behöver väl ingen större omvårdnad som tex kanin och marsvin?
Egentligen kanske jag inte ska uttala mig såhär då jag faktiskt inte har någon aning om alls vad foderinsekter är för något eller hur de ska skötas.

Kolla på kanal 4 just nu! dom diskuterar om att djuraffärer måste ge mer info om djuren dom säljer m.m.

#88 Otroligt! Vilket program? Tänkte om man kan få se på webben ?

Förkväll på tv4

"Köp inte husdjuret i julklapp, utan köp boken om husdjuret! Och när den är sönderläst, då kan man börja fundera på husdjuret."

#90 mycket bra citat!

#90 Tycker det är jättebra!

Vill bara tillägga fäljande:

Vilka otroligt bra inlägg folk arr skrivit här! :)
angående ekonomiska svårigheter vill jag ara säga - spara!
Jag ville ha hund när jag var liten, men fick ingen då min äldre bror var allergisk. Att ha en hund var, i många år, mitt livs högsta dröm.
Jaag lånade bcker på biblioteket och läste om olika raser och dess fostran. Olika tränings- och tävligsaktiviteter. Ja, allt som hade med hundar att göra! I 20 år hade jag väntat och lägtat efter en hund och det var så lång tid det tog för mig att besanna min önskan.

Vad ska man då göra för att hindra oseriösa från att köpa djur?
Ett ämne jag och min kloke gamle far har disskuterat mycket och ofta. Vi kom fram till fäljande tillvägagångssätt: (OBS! jag kommer här med att anväda mig själv som exempel)

Om jag är intresserad av att skaffa ett djur, i detta fall låt oss säga en hund, så tar jag kontakt med tex. brukshunds klubben för att göra en typ av intresseanmälan. I denna anmälan får jag fylla i div. uppgifter om mig själv, ekonomi, livsstil osv. men också vad för hund det är jag är intresserad utav. Låt säga att jag är intresserad av en tax. Okej, då är jag välkommen till brukshunds kluben för ett litet test. Jag får låna en taax av en, tidigare godkänd, taxägare. Erfarna taxmänniskor, så som seriösa och godkända uppfödare, får då se hur jag sköter mig och hunden och de avgör då om jag passar ihop med en tax. Om så är fallet blir jag godkänd på provet och har då tillåtelse att skaffa en tax. Blir ag inte godkänd på provet får jag se mig om efter en annan ras.

 Lite utdraget, men jag hoppas ni fårstår hur vi (jag och frsgubben) tänker

#93 Mycket bra exempel! Det tycker jag är otroligt bra, så borde det kunna gå att lösa också

Nu har jag försökt sammanfatta denna tråd i en ny tråd där jag hoppas att dissuktionerna fortsätter om hur vi hjälps åt att höja djurens status.

Låser denna då den blivit så lång.