06. Djurskyddsfrågor

Min ide om djurägar-hjälps-organistations-nånting

2010-07-03 05:45 #0 av: [veralera]

Hej djurhem, ett tag sedan man var här moaha.

 

Har iaf haft lite tankar snurrande i huvudet senaste veckan, som jag tänkte dela med mig och vädra av lite här inne bland er djurägare.

 

Jag har dels gått och funderat på vad som egentligen är skillnaden mellan rent djurplågeri, och bara allmän vanvård. I mina ögon är det skillnad.
Djurplågare, det är någon som medvetet skadar ett djur - ex de killarna som blivit uppmärksammade i media om att plågat ihjäl två kaniner.
Vanvård, då kan det visst - också röra sig om djurplågare. Men i många fall, kanske rent av de flesta fall(?) rör det sig bara om folk som vill väl - men det blir fel. Som älskar sina djur, och inte märker (eller märker men intalar sig själv att det bara är tillfälligt) att deras djur mår dåligt.

 

Jag har tänkt på det här med folks stolthet, och folks fördomar. Man kan inte be om hjälp i dagens samhälle, folk som sysslar med djur är alltid för kritiska. Folk glömmer aldrig, och folk frågar aldrig - de tar alltid för givet.

Låt oss sätta ett exempel - Förtidspensionären Britt Marie Larsson  i Kungsbacka (var tusan ligger ens kungsbacka? Finns det ens?) har fyra Cocker Spaniels, fyra tikar. Dessa fyra hundar är hennes hela liv, och hon spenderar hela sin vakna tid tillsammans med dessa djuren.

Hon beslutar sig för att skaffa fler hundar efter några år, hon har nu X antal hundar hemma hos sig om alla mår fint, har fina utställningsresultat och får mycket, mycket tid och kärlek.

Britt Marie Larsson bestämmer sig för att börja avla. Hon har köpt/lånat en fin hane som hon parar en av sina hundar med, valparna kommer till världen - växer upp - säljs. Så håller Britt Marie Larsson på i ett år helt utan problem, och valparna är fina och trevliga allihopa.

 

Men när Britt Maries kull nummer X kommer till världen halkar Britt Marie i trappan när hon skulle gå upp på ovanvåningen. Britt får nu svårt att röra sig, och kan inte gå ut med sina hundar lika ofta som innan. Britt Marie vet att detta bara är tillfälligt, har väldigt dåligt samvete men intalar sig själv att stå ut. Det är ju bara tillfälligt.

 

Britt Marie har ingen släkt och inga vänner - förutom sin storasyster Eva Stina Larsson. Britt Marie avgudar Eva Stina och har sett upp till henne som sin idol ända sedan barnaben. De har varit bästa vänner i hela livet, och Britt Marie älskar Eva Stina väldigt mycket.

Eva Stina kommer över för att hjälpa Britt Marie rasta hundarna, och plocka upp avföring när hundarna  inte kunnat bli rastade när hon inte var där.

Livet fungerar hyfsat trots allt.

 

Plötsligt kommer beskedet till Britt Marie - Eva Stina har omkommit i en bilolycka, det var en rattfylla som körde ihjäl henne mitt på dagen när hon skulle ut och handla.

Nu rasar plötsligt allt för Britt Marie. Britt Marie har ingen att söka tröst till förutom sina hundar, men hon mår dåligt av att se sina hundar rastlösa inomhus eftersom hon inte kan gå ut med dem. Istället för att ta tag i saken och be någon om hjälp - nej, hennes stolthet. Den får inte skadas. Stoltheten är det sista någon får ta från en. Istället intalar hon sig själv "Det gäller bara denna veckan, det gäller bara denna veckan". Hon vet ju att ryggvärken kommer gå över.

Istället för att se problemen gömmer hon sig. Hon lägger sig på sängen, och gör i stort sett inget annat än att sova, äta snabbmat och gå på toa på en hel vecka. Det är ju bara denna veckan det rör sig om, eller hur?

 

När Britt Marie väl orkar ta sig ut sängen, och bestämmer sig för att göra något, är hela vardagsrummet och nedanvåningen täckt i träck, hundarnas sovplatser har alla blivit nerkissade och flera av dem har avföring i pälsen. Oh gud, jag har ingen ork nu. Jag gör det imorgon. Ja, imorgon ska allt bli bra.

Britt Marie älskar sina hundar, Hon vill inte att de ska lida. Men hon orkar inte ´just nu, en vecka får de stå ut med.

 

Tiden går. Efter flera månader, har den-där-veckan fortfarande inte tagit slut. Hundarna badar i avföring, har inga torra liggplatser och valparna hon fortfarande inte kunant sälja är osocialiserade och utmagrade. Har aldrig varit ute i hela sitt liv i stort sett.

 

Nu inser Britt Marie det - hon behöver hjälp och hade behövt hjälp för längesedan. Men vem kan hon fråga om hjälp nu? Ringer hon en djurskydds inspektör kommer de beslagta hennes djur, ge henne djurförbud och hon kommer hängas ut som djurplågare i tidningarna.

 

 

 

Här kommer det in jag har tänkt på hela tiden - Någon måste vara där och hjälpa, det måste finnas något stöd, en extra hand som inte beslagtar och inte hotar, utan som bara hjälper till - innan det är för sent. Innan djuren behöver bada i urin.

 

En sorts djurägarhjälp, djurägarestöd eller liknande. Med frivilliga hjälpsamma volontärer som rycker in när det behövs, kanske behöver man extra hjälp vid en tillfällig händelse i livet, ens mor kanske gått bort hastigt, eller man drabbats av en skada, eller bara är deprimerad helt enkelt.

Det ska inte vara någon slavgöra, "Nu kommer dom igen, dom-som-städar-burarna-så-jag-själv-slipper-för-jag-leker-deprimerad", utan snarare en extra putt för att få igång ägaren att själv agera.

Inget "Sitt du här och se på tv så städar jag dina kaninburar och går ut med din hund", utan ett "Sitt inte här och deppa, kolla på din fina hund. Han väntar på dig! Kom så tar vi en promenad med honom, det är fint väder ute".

 

 

 

Det är ju verkligen inte en långt utvecklad tanke, har inte ens lagt en tanke på hur man får det att gå ihop i verkligheten - men hur som helst tycker jag det är en bra tanke.

För något måste göras, det vet vi alla. Och ju längre vi väntar desto fler djur hinner lida. Lås-in-honom-och-kasta-bort-nyckel taktiken, den fungerar inte! Att spärra in djurplågare och vanvårdare, det löser ingenting.

Anmäl
2010-07-03 05:47 #1 av: [veralera]

Hoppas någon ens orkar läsa detta, det blev långt. Annars har jag suttit till tjugo i fyra (?) på morgonen i onödan.

Äsch jag ska upp och jobba typ 7 imorgon och slita som en oxe hela dagen så dett känns som dålig tajming.

Kommer nog inte vara inne här på ett tag igen, har så mycket att göra.

Anmäl
2010-07-03 05:54 #2 av: [veralera]

Och Mari - såg precis ditt mail. Orkar bara inte svara just nu hotmail är så segt här.

Har varit inne på ebuddy senaste tiden och den påminner en inte om nya mail så hade helt glömt kolla mailen.

Skriver imorgon.

Anmäl
2010-07-05 01:12 #3 av: gulzebra

Jag kan inte säga annat än att det låter som en helt utmärkt idé som kan göra stor nytta! :)

"Thinking outside the box is for smart people. The box is for you"
DeviantArt | Instagram

Anmäl
2010-07-05 12:47 #4 av: Mari

Jag tycker också att detta låter som en riktigt bra idé. Det är synd att de allra flesta djurhem har så mycket att göra med sina egna djur som ska tas om hand och omplaceras annars kanske man kunde få alla djurhem i Sverige att erbjuda denna tjänst.

Anmäl
2010-07-07 02:44 #5 av: Tizzla

Håller med om att det är en bra idé!

På sätt och vis finns redan den möjligheten till hjälp (delvis) om man tecknar Agria Trygghet eller vad den heter. Då får man hjälp med pensionatskostnader, eller ekonomisk ersättning till någon som kommer hem och hjälper till, när man tillfälligtsvis själv inte klarar av det.

Den "psykologiska" delen i din idé täcks väl inte in där, men å andra sidan finns det ju psykologhjälp att få. Om man orkar be om hjälp.

Nu låter det som att jag är väldigt negativ, men så är det inte, tvärtomFlört Tycker fortfarande att det är en bra grundtanke som är väl värd att utvecklas!!

Ett litet aber är ju att man fortfarande måste "be om hjälp" vilket du ju säger själv att de flesta har svårt för. Och den biten är svår att komma runtObestämd Tror att man kommer runt det litegrann genom att ha det som en försäkring? Det är nog inte lika svårt att utnyttja en försäkring som att be om hjälp?

En kooperativ försäkring för djurägare? Där alla är med och betalar och hjälper till efter förmåga??

Anmäl
2010-07-08 00:50 #6 av: thildatessie

låter som en mycket bra ide :) en fin ide

Anmäl
2010-07-09 03:24 #7 av: Michiis

Håller med dom andra, det är en väldigt bra ide (:

Anmäl
2010-07-15 05:24 #8 av: [Sephrenia]

Väldigt fin idé dock så är ju resuser som står i vägen som vanligt men självklart kan det behövas både för hussar, mattar och våra vänner.

Anmäl
2010-07-15 18:11 #9 av: Chieko

Det är ju som de andra sagt att man ska våga be om hjälp samt veta om att "tjänsten" finns! Jag skulle lätt ställa upp på att gratis hjälpa en djurägare som pga sjukdom inte kan ta hand om sitt djur för tillfället! Alla kan ju bryta benet, och har man flyttat bort från familj och vänner är det svårt att lösa.

Man kan ju annonsera på grannar.se (tror jag det är) och bland tjänster på Blocket.se, men då måste man ju veta om det samt ta steget att lägga upp en annons.

Jag tror att det är ganska lätt att hitta frivilliga som hjälper till att ta hand om djur, men svårare att få informationen till de som skulle behöva hjälpen.

/Karin
Medarbetare på rexkanin.ifokus

Anmäl
2010-07-24 10:54 #10 av: ala02

Vi är några stycken som hade en liknande tanke. Vi hade även planer på att kombinera det med djurambulans. Kunna köra till veterinär och djursjukhus för de som inte har körkort eller möjlighet till transport. Tyvärr så blev det inte genomfört. Hade en tråd om detta på hittekatter, men det var fel ställe märkte vi.

Det var för mycket bråk och tjafs innan vi ens tänkt klart så därför blev det inget mer än så.

Anmäl
2010-07-24 19:54 #11 av: Mari

#10 Er idé med djurambulans eller att man som privatperson kan få hjälp att komma iväg till veterinär tycker jag fortfarande är en jättebra idé. Finns det något sådant i Sverige redan eller skulle ni bli unika med detta?

Tyvärr blir det lätt bråk och tjaffs när det gäller sånthär, alla har olika synpunkter på det hela men jag tycker att man ändå borde kunna lägga sådant åt sidan för att tillsammans hjälpa djuren.

Anmäl
2010-07-24 20:19 #12 av: gulzebra

#11: Djurambulans finns, men det är nog inte fullt så vanligt om man säger så :)

"Thinking outside the box is for smart people. The box is for you"
DeviantArt | Instagram

Anmäl
2010-07-25 19:30 #13 av: UlrikaD

Djurambulans finns. Önskar bara att det hade varit lättare att hitta ett telefonnummer i förra veckan när man stod med en döende iller i famnen. Gick lättare att ringa taxi tyvärr...

Anmäl
2010-07-25 19:32 #14 av: Mari

Nu när jag tänker efter så finns även djurambulans här där jag bor. Var en sådan vi fick ringa ut när min häst skadade sig så att han kunde åka ner till strömsholm i en hängmatta.
Dock var det svindyrt och INGET som försäkringen betalade tillbaka, så det är viktigt att kolla så man har en försäkring som täcker denna transportkostnad.

Anmäl
2010-07-25 19:58 #15 av: ala02

Det finns en i göteborgsområdet, vi skickade några frågor dit och de skulle svara men det blev inte så. Vi hade nog tänkt hos hundar som största djur.

Bilen vi hade tänkt oss fick vi ihop sponsorer till drygt hälften, tyvärr var den sönderrostad i golvet. Hade stått i högt gräs länge. Vi som bor där det är glest mellan djursjukhusen kan nog tänka oss betala en del för tjänsten. Falun är väl närmast och dit är det 16 mil ungefär.

Anmäl
2010-07-25 22:13 #16 av: Mari

Denna djurambulans jag tog hjälp av fanns i Ljusdal om jag minns rätt, kan kolla upp om du är intresserad Ala02?

Minns att veterinären sa att det var två killar som körde detta på fritiden eller något i den stilen. Veterinären ringde ut dem och de kom inom två timmar om jag minns rätt. De berättade att de körde stora djur, de hade kört kossor till veterinär också och hästvagnen de hade var utrustad med hängmatta så djuren stod stadigt. Därav veterinären beodrade ut dessa till min häst.

Jag har för mig att jag betalade 8000.- om inte mer tur och retur + att det var en söndag. Fast då fick vi som sagt åka ända ner till Strömsholm då de hade fullt på Ulltuna.

Förstår att det kostar så mycket, tycker det bara var dåligt av försäkringsbolaget att inte betala då veterinären krväde denna transport för att inte förvärra skadan. Men nästa gång jag har häst så ska jag kolla upp så att försäkringen täcker dessa transportkostnader. Det borde man kanske göra för alla djurslag om man har de försäkrade.

Anmäl
2010-07-25 22:17 #17 av: ala02

Det är tyvärr skrinlagt nu.

Anmäl
2010-07-27 00:10 #18 av: [veralera]

Vad kul att höra att fler än jag gillar idéen!

Som sagt är det ju resurser som alltid är problemet.

 

Har funderat vidare på detta idag, och vad jag har kommit upp med när jag mindstormat med mig själv är att man borde ha en lokal, i en central del av området man håller hus i. Nu är jag ju på väg ut från Skåne, men hade jag startat något sånt här hade jag nog försökt hitta en lokal i Malmö. Det är inte centralt av skåne, men enkelt att ta sig dit (alla vägar bär till rom liksom...) från hela skåne, och det är ju största staden.

Sedan hade jag försökt driva in pengar genom att utöka verksamheten lite, tex hålla utbildningar och kurser. Kanske första hjälpen för hund/katt samt första hjälpen för häst/boskap, och första hjälpen för smådjur? Ta en liten summa och försök istället få in så många som möjlig.

Sedan söka sponsorer/donerare (hur man nu böjer donera till en person?) i form av godhjärtade privatpersoner. Ge dem ett diplom "Du är nu fadder till alla djur i ***s verksamhet", och sätta upp en lapp med deras namn stort i lokalen. Så dom kan känna sig stolta.

Sedan försöka hitta sponsorer i form av FÖRETAG, kanske man kan få vissa hundmats tillverkare, försäkringsbolag mm. att delta med pengar.

 

Man hade ju kunnat ha ett litet omplaceringshem i den lokalen också (då krävs det ju givetvis godkännande av jordbruksverket först). Låt säga att man bygger burar med måtten 0.6 kvm, gör du dem 1m höga har du en laglg chinchillabur, gör du dem 50cm höga laglig bur för småkaniner. Sen kan man ju stapla dem på varandra. Gör man dem 0.3 och 50 höga  är det ju laglig för hamster, råttor, möss (antar jag?) och då kan man stapla dem på samma sätt. Inte världens största bur men duger tillfälligt.

Sedan har man en/två huvudansvariga för varje dag, och sedan typ en "lista" där man kan fylla i sig som frivillig, få en snabb "kurs" och sedan få hjälpa till under den huvudasnvariges översikt. Rasta djur, städa burar, visitera mm.

 

 

Man hade ju kunnat ha någon form av försäljning i lokalen också. Djuraffär vet jag inte riktigt hur det hade fungerat, iom omplaceringsdjuren. För tydligen får man inte ha djur i djuraffärens lokaler utan att de är till salu? Det hade iaf varit passande att sälja djursaker ju.

Annars kan man ha en liten cafeteria. Sälja bullar med pålägg och kaffe tex. Sälja virkade kattleksaker med kattmynta (eller vad nu katter gillar?) i sig för en liten peng som oavkortat går till djurens hjälp.

 

Man skulle kunna utöka det sååå mycket mer efterhand om allt går bra. Tex ha kontakt med psykologer och psykiatriker, och ta emot barn med fobier för att hjälpa bota dem, deprimerade barn (tex om föräldrarna skiljt sig?) som får hjälpa till att ge kärlek till djuren. Här behöver det ju inte gälla omplaceringdjur, litet barn + rädt djur, nja... Men säg att man har ett ytterligare rum, har 5 kaniner, 5 marsvin tex. Låter dem klappa dem osv.

Kanske ha kontakt med socialen också, bedriva någon form av fritidsgård för barn och ungdomar med problem hemma osv. Har haft flera kompisar som blivit skoltrötta i grundskolan, skolkat för mycket och fått praktik istället. Kanske hjälpa till med djur kan vara ett alternativ då istället? Ta emot ett få antal barn "regelbundet" och låta alla de barnen ha varsit "sköt-djur". Sätta upp en skylt med deras namn på buren "Här bor Nisse, hamster. Skötare: Sofia Larsson". Vet att folkets park i malmö tidigare hade skötare på alla sina smådjur, kanske fortfarande, det var iaf mycket populärt.

 

 

Men det är ju långt över vad man kan starta med. Men man får ju tänka stort, börja smått och se vart det går.

Detta är ett projekt jag faktiskt helhjärtat hade kunnat gå i god för, och satsa tid på (tyvärr inte pengar eftersom jag är fattig haha) så fort jag fått lite ordning och reda på mitt eget liv.

Anmäl
2010-07-27 00:13 #19 av: [veralera]

Sen angående reklam, så tror jag inte man når fram varken på blocket eller likande sidor. Kanske facebook, där är ju många människor inne.

Jag tror det bästa helt enkelt hade varit att trycka upp lappar och lämna hos socialen, hos psykiatriker, psykologer och på BUP. Precis som lappar som "Slår din man dig?" "Behöver du sluta med droger?" passar ju också "Har du djur som din psykiska hälsa för tillfället gör att du har svårt att ta hand om?"

Kanske också en lapp "Mår du psykiskt dåligt? Kanske ett djurs kärlek och värme kan hjälpa dig" och liten information till hur man blir djurskötare:)

 

 

Anmäl
2010-07-27 00:39 #20 av: ala02

Ett tips är att gå utifrån ett annorlunda perspekti:"Ibland tar livet plötsliga svängningar" vi hjälper till i svåra lägen, etc..

nu blev allt kursivt, inte meningen.

Anmäl
2010-07-27 00:42 #21 av: [veralera]

Haha ja det var verkligen ett bättre uttalande:p Jag menade mer bara ett exempel på själva budskapet man ville få fram:)

 

Kanske man kan söka statligt bidrag om man har det som "behandligshem"? Annars kan man ju söka bidrag för förening? Man kan ju tex ha en "Kaningrupp" varje fredag för barn mellan 5 och 10 eller nåt. Bygga hinder tillsammans, städa burar, gå i koppel mm.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.