Jag följer några organisationer som jobbar med att omplacera utländska hundar i svenska hem. De hundarna tas inte till Sverige förens en person fyllt i en intresseanmälan för hunden, om den inte tas till jourhem. Det låter konstigt att massa hundar skulle flygas in utan att redan ha bestämt jourhem eller ny ägare.

Jag tycker att det är en fin tanke att vilja hjälpa utsatta hundar i andra länder, dock finns det många svenska hundar för omplacering som jag tycker bör prioriteras innan vi tar in hundar från utlandet.

De flesta organisationer som jobbar med att föra in hemlösa hundar till Sverige tror jag arbetar så som Tina säger, att de inte tar hem hunden till Sverige fören ett stödhem eller permanent hem finns. Jag tycker annars att det låter väldigt ologistk att behöva frakta hunden fram och tillbaka - vilken organisation kan ha råd med det?

Jag kan tycka att det är bättre att hjälpa dessa hundar här i Sverige som också behöver omplaceras, dock har de väl inte haft samma hemska upplevelser som tex. de i Spanien som är födda och uppvuxna på gatan men det finns många hundar här som behöver komma till nya hem.

Tex. hundstallet i Stockholm har i skrivande stund 12st hundar ute på sin hemsida för omplacering. De skriver även att det kommer in runt 400st (!!!) hundar varje år, oftast bortsprungna hundar som återförenas med sin ägare men många är i behov av nya ägare.

Jag håller med ovanståande talare att man bör ta djur här hemifrån i första hand.

Kan själv agera exempel på att det finns massvis med hundar här i sverige som behöver nytt hem:

Förra sommaren letade jag och sambon efter en mellanstor hund ca 2-5 år gammal. Vi satte ut annons på blocket och blev helt ner mailade och ner ringda av folk från hela landet som behövde placera om sin hund pga olika anledningar.

Vi var tvugna att ta bort annonsen efter mindre än en vecka för vi hade fått över 20 hundar på förslag och då ej valpar.

Nu vart det inte en av dessa hundar som flyttade hit utan vi fick ta över en underbar tik från en arbetskollega till mig och det är nog det bästa som hänt i djurväg när det gäller egna djur som bor här. :)

Förstår vad ni menar, tack för alla svar!

Men är inte ett stödhem i Sverige sämre än att vara kvar i tex Spaninen? finns väll ingen lag på att man inte får neka hunden att komma in i hemmet även om man fyllt i ett formulär?

Tycker mer och mer att de verkar vara en rätt dålig ide att ta hit dom…Varför är det ändå så många (några?) organisationer som gör det?

Resan om man vill skicka tillbaka hunden får man väll själv bekosta?

Ingen aning..om hur allt detta fungerar..

#4 Jag tror att det är bättre för hunden att komma hit till ett stödhem i Sverige än att vara kvar. I spanien tror jag att de sitter i rastgårdar/burar. Här i Sverige blir de väl som en familjehund direkt? De får mer omvårdnad, någon som går med dem oftare osv.

Jag tror inte att de skickar hit hundar utan att ha kollat upp stödhemmen ordentligt just för att förhindra att någon skulle neka hunden när den väl har landat på Svensk mark. Jag tror säkert att resan tillbaka bekostas av en själv, har läst på någon sida som omplacerar Spanska hundar att det är den som adopterar som betalar transporten hit till Sverige + undersäkningar och vaccineringar som brukar sluta på några tusen kronor.

hjälpte till mkt förr med sk gatuhundar.

var bla jourhem tills nytt hem dök upp i sverige.

såg hur endel var rädda av sej, andra var rymmare,vissa var sjuka när de kom.

pga av familjeskäl slutade jag engagera mej en tid. funderade mkt och när jag sen kunde engagera mej igen fick jag tillfället att pka ut och besöka ett utländskt hundstall.

upptäckte då att den summa man lägger på att ta hit en hund räcker till otroligt många om de stannar kvar i sitt land.

efter den insikten så skänker jag en slant och hundsaker istället och hjälper istället hundar i sverige.

finns många sk svenska hundar som behöver nya hem el jourhem.

så mitt svar på din fråga blir ta hand om en svensk hund.

du kan ju också hjälpa några utländska genom ett bidrag

Kan inte annat är hålla med de andra.

Jag själv tycker väldigt synd om de utländska hundarna. Men tror folk seriöst att dom kan få det bra här i Sverige när våra egna hundar inte ens får stabila liv?

Jag adopterade min hund från Spanien för lite över 1,5 år sen och jag har aldrig ångrat mig. Vi fick skriva kontrakt och betala för våran Stina Fina innan hon flögs till Sverige så att ångra sig och inte ta emot hunden händer nog i realitet inte. Att adoptera en hund från Spanien är inte mycket billigare än att köpa en renrasig hund i Sverige och absolut dyrare än en blandras här eller omplacering. De flesta hundförmedlingarna kräver även att hunden ska återgå till dom om hunden trots allt inte passar in. Så att hundar flygs hit och dit på måfå är nog ganska otroligt. Alla förmedlingar och hundhem utomlands ser ju olika ut och det finns helt säkert många oseriösa. Det hundhem som Stina kom ifrån har ca 260 hundar och volontärer som tar ut dom på promenad på lördagarna. Med så många hundar så kan inte alla få komma ut på promenad ens en gång i veckan. Tyvärr ser det ut för hundar i flera länder i Europa som det gör för katter här i Sverige. Att dom adopteras bort är en förutsättning för att nya hundar ska få chansen till hjälp på hundhemmen. Annars hade dom snabbt blivit överfyllda och inga nya hundar kan få komma in värmen och tryggheten och äta sig mätta. Det är ju så det ser ut på våra katthem i Sverige. Det finns inga platser om inte folk adopterar en katt därifrån men behovet för fler att komma in finns hela tiden.

Visst kan jag tänka mig en svensk omplacering och var inne på hundstallet och tittade innan vi hittade våran hund. Men där var det svårt för oss att hitta en hund då det är få hundar som rekomenderas att kunna bo ihop både med barn och katt.

Det var mina krav på en framtida hund, att den inte såg katter som en måltid och fungerade bra med barn + ingen visad aggression. I våran spanska tjej hittade vi allt + så mycket mer.

Om någon är intresserad av hur hundarna verkligen har det så ko

la in länkarna: